United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !


Pipan ställde han strax med belefvenhet unnan och framsteg, Prydlig i later och gång, och hälsade flickan med handkyss. Ordrik var han dock icke, den aktade herrn, till en början, Utan han plirade ömt och myste med munnen allenast.

Detta lugna ansikte, denna lugna röst, dessa lugna ord i en sådan stund gjorde gossens sinne ett outplånligt intryck. gamla dagar blev fabriqueur J. A. Broms bekajad med en del skröpligheter, som gjorde honom till en föga prydlig person. Näsan, det stora bogsprötet, som pekat käckt och oförskräckt rakt fram, sjönk ihop, hängde slankig ned över munnen och fick en sjuklig rödblå färg.

Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.

Hon vände sig sida, och trykte sin kind mot dynan. Jag gick bort. Sedan satt jag i salsfönstret och väntade de ridande. Det räkte ej länge, innan hofslag hördes och de blefvo synliga. Sällskapet bestod af omkring tio herrar, Agnes var det enda fruntimret. Men det tyktes ingalunda bekymra henne, där hon rak och prydlig satt hästryggen.

Ändtligen var hon färdig, med »negligén» under hattskrollan, snyggt lappade bomullsvantar och en riktigt nätt och ren stoppad lastingskappa. Och hon såg helt prydlig ut, där hon med mild och högtidlig uppsyn sakta gick gatan framåt. I Frenckellska bokhandeln fick hon veta, hvar han bodde. Det var icke långt därifrån. Regeringsgatan n:r 4 stod det i adresskalendern.

Det tjänar förbanne mig ingenting till. Det brinner värre än i helvetet. Viskingeholmfolket läto sig emellertid icke hejdas. Deras anförare, en ung förvaltare, hade måst utkämpa en skarp dust med gubben Lilja, innan han fick lov att komma staden till hjälp. Det var en nätt och prydlig liten herre, förvaltaren Julius Krok.

Han hade kört timmer från Björkenäs' såg och gjort en prydlig stapel. Och nu satt han fimmelstången, gäspade och rev sig i huvudet. Barnskaran stormade tanklöst förstörande fram över stenrösen och brädstapel. Men gamla mor Andersson, som icke ville den tunga Backavägen förgäves, skar ris ur björkarna. Det går bra? frågade Abraham. Tack, galant.

Men med ganska stor motvilja, ty jägmästaren var en mycket fin och prydlig man, rädd för smuts och trasor, framför allt rädd för skrikande, osnutna ungar. Och den här var en i högsta grad skrikande och i högsta grad osnuten barnunge. , nu satt hon där fast insnurrad innanför den varma pälsen.

Han var en liten sprätt, en renlig och prydlig gosse och verkstadssotet hade varit hans bittra, förskräckta fiende. Detta förrädiska sot, som smusslar sig in överallt och hänger fast som onda drömmar. Kontorsarbetet tillät honom att vårda sitt yttre med mera framgång än tillförne. Det gav honom också stort anseende bland forna kamrater.

Bredvid denna slankiga gestalt utan styrsel och värdighet gjorde ingenjören en vacker figur. Krusflorsstormen och den långa svarta rocken av tjockt kläde ökade alla dimensioner. Ingenjören såg prydlig ut. Han tog sin son i famn och välkomnade. Ecce homo, sade Jublet. Han som skall göra't! Vad ska han göra? frågade ingenjören och rynkade pannan.