United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !
Målaren, som kunde av knotiga ointressanta martallar måla ut stämningsfulla föremål belysta av en tänkande hjärnas fosforescerande ljus, började också att måla om tjänstepigan och förvandlade henne snart till en jämlike. De talade minst om själva huvudmotivet utan om allt annat, dock icke giftermål.
Nu voro de i Paris. Edmée orkade icke se ut; hon blott lade märke till att en gata, som de passerade, var beckmörk de andra voro för resten också högst sparsamt belysta folket hade tagit bort lyktorna.
»Kom för all del med in», hviskade den unga frun till sin man, »hon ser ju ut som en människoäterska ... uh! har du parfym på din näsduk, min cypre är för svag?» De voro nu inne i ett slags salong med möbler, som en gång varit både moderna och nya, men som nu, belysta af sommarsolen, tydligt uppenbarade sitt urblekta tillstånd och det sorgliga inflytande tiden utöfvat på dem.
Allt detta gick med synnerlig fart, hennes magra, bruna armar liknade några af de knotiga björkgrenarne, som kommit in ibland veden; torra och formlösa rörde de sig, belysta af den flammande, kortvariga elden från tändstickorna och skenet från den lilla lampan där borta på byrån. »Det tar sig, ta mig fanken, inte ändå!»
Trädens fram och tillbaka gungande grenar och fläktande löv bredde ett dallrande, av tusen skuggor och dagrar flätat gallerverk över de belysta delarna av skogsmarken; där syntes alla föremål leva, röra sig och hoppa i spökaktigt virrvarr. Men där träden voro lummigare och stodo tätare, låg kolmörker över vandrarnes stig. Vad är det, som lyser där borta djupare in bland trädens stammar?
Nej tack! Nu kan jag det utantill. Kommer jag bara väl härifrån utan att bli ovän med honom, så skall jag nog akta mig att råka i hans klor så snart. Jag fick rosor och violer i kväll. Jag tycker mera om blommorna än om honom själf. Blommorna äro vackra. De stå på mitt skrifbord, belysta af lampskenet. Jag är sömnig. Jag är hvarken bitter eller ond. Men jag känner motvilja för honom.
En afton stod han stum vid oceanen Och styrde trånfull sina blickars vingar Mot sitt af kvällens sol belysta hem; Men, like trötta fåglar, föllo alla Förlorade i böljans vida graf, Och deras liksång var den suck, dem gafs Till trogen följeslagare på vägen.
Målaren, som kunde av knotiga ointressanta martallar måla ut stämningsfulla föremål belysta av en tänkande hjärnas fosforescerande ljus, började också att måla om tjänstepigan och förvandlade henne snart till en jämlike. De talade minst om själva huvudmotivet utan om allt annat, dock icke giftermål.