United States or Mauritius ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men Carlsson läste med av rörelse dallrande röst, såsom om han skrivit det själv: »Men den lejde flyr» ja han flyr, broderade han »ty han är lejd » skrek han »och vårdar intet om fåren. Jag är den gode herden, och känner mina får, och mina känna mig» tog han utantill efter, som det var ett språk ur katekesen.

Och steg sången dallrande av kölden först, sedan av rörelse över det ovanliga i ceremonien och de gripande tonerna i den gamla psalmen, som ledsagat många i den sista vilan.

Och nu ska jag säga dig min hjärtans mening: kan hon förljufva ditt unga lif i din ålders dallrande höst, har både hon och du min välsignelse. För detta är en glad, en välsignad dag. Hennes systrar ha alla flugit ut ur boet: min välsignelse har följt dem och lagt sig öfver dem som en molnstod. Hon har ett hjärta. Ett hjärta för sin far.

Ljuf i sin barnslighet kom hon, den sextonåriga flickan, Rodnande blygt, med dallrande, klara tårar kinden, Tog i de fina händernas par den åldriges ena, Väldiga hand och talte med förebrående mildhet: "Elake, hårde Pistol, högmodige, vägrar ni komma, Menar ni, ingen finns, som behöfver er här i den stora, Lyckliga gården?

»Jag tror, emedan det är orimligt» ett uttryck, som tillskrives kyrkofadern Tertullianus, ehuru det ej ordagrant i denna form återfinnes i hans skrifter. Från nordöstra delen av staden började klockorna ringa i en kristen kyrka. Luften, ren och spänstig, fortplantade de mäktiga, dallrande ljuden vida över nejden.

Men Carlsson läste med av rörelse dallrande röst, såsom om han skrivit det själv: »Men den lejde flyr» ja han flyr, broderade han »ty han är lejd » skrek han »och vårdar intet om fåren. Jag är den gode herden, och känner mina får, och mina känna mig» tog han utantill efter, som det var ett språk ur katekesen.

Fisken hoppade öfverallt dernere, det bildade sig små ringar här och der vattenytan, de växte större, vidgade sig och försvunno. Det skulle säkert bli en solig, vacker dag derborta höjde sig dimman redan, och en bred, matt solstråle trängde sig skimrande derigenom. Den föll en liten grön holme, lekte i de dallrande löfverken altopparne.

Stenpållaren som han satt stödd emot brände het, presenningen över säckstapeln bredvid luktade tjära, och över ångaren Venus' svarta plåtdäck stod luften dallrande av värme. Kalle Skjortas blick gled slött över Venus' däck. Skulle han försöka tigga en tolvskilling av kapten Olsson eller styrman? Man var ju gamla bekanta.

Utanför prästgården hejdade Stefan hästarna med ett elegant ryck och hjälpte fröken ur vagnen. Där inne sutto läskamraterna redan omkring bordet i stora salen, och prosten kom och undervisningen tog vid. Prosten var en enda stor klump af godmodighet och välvilja, men hans svällande mage och dallrande kinder förkunnade köttets evangelium, till trots för den religion han bekände med sin tunga.

Hän ur vår ena dallrande vågskål plockar beständigt moiran, den grymma, fröjdernas gyllne, räknade vikter, kastar i andra sjunkande vågen slappade sinnens, mattade krafters, mödors och sorgers tyngande bly.