United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det fanns hos henne någonting av honom själv. I hennes kappficka låg ett kuvert med 100 sorterade frimärken. Och dem hade han gett henne ... Hon hade gått sin väg. Han såg efter henne, snabbt och skyggt. Hans kinder brände. Och med en djup suck gick han långsamt hem. Men de träffades nästa torsdag, sade Rose: Hör du, Stellan. Ja har alla de där frimärkena.

Den var lika lång som en av hans egna önskelistor till julen. Han frågade, med ett kort tonfall i rösten: Ska du ha allesamman ? ! Förstår du inte. Bara ett iblann. och . De skulle va stilit. Han nickade en smula tvärt och avmätt och stoppade listan i fickan. Han var inte längre glad. Han anade att någonting skulle hända. Han ångrade att han gett henne de 100 sorterade frimärkena.

Hittills hade det ej varit . Hittills hade han handlat antingen med auktoriteternas tillåtelse eller måfå eller för ett begär, som lätt och omedelbart kunde tillfredsställas. I fråga om kuvertet med de 100 sorterade frimärkena var förhållandet ett helt annat. Detta var ej detsamma som att köpa karameller eller bakelser.

Men när han nu denna lördag stod med silverslanten i sin hand, slog den tanken plötsligt ned i honom: Om jag hade tio öre till, skulle jag kunna köpa kuvertet med de hundra sorterade frimärkena. Också denna tanke var ny för honom, och i stället för att störta till J.P. Anderssons konditori gick han in sitt rum och funderade.

Sakari stannade qvar vid dörren, litet sned i synen och med blicken rigtad en ung tupp, som uppsökte torroakanynglet mellan väggspringorna och med stor aptit uppslök dessa bruna delikatesser. Leena sjelf satt vid väfstolen och sorterade sina spolar. Vid gästernas inträde rodnade hon, men såg ej upp. Hm! började Juuso hm!

Mellan detta ögonblick och den eftermiddag, han gick in i Antonia Perssons butik och köpte 100 sorterade frimärken låg emellertid en lång, allvarlig och smärtsam process. sätt och vis skulle dess betydelse kortast kunna uttryckas , att han genom den utvecklades till en medvetet och egen hand uppträdande medborgare, som eget bevåg och egen risk bestämde över sina handlingar.

Han hade redan en hel garderob full med leksaker, han tröttnat , men vilka han vårdade med kapitalistens starka känsla av att ingenting bör förfaras. Han stod och såg i Antonia Perssons ena fönster och där alldeles nere vid rutan lågo några kuvert, vilka det stod: 100 sorterade frimärken: 35 öre, 200 sorterade frimärken: 60 öre, 500 sorterade frimärken: 1 kr. 25 öre.

Han kom emellertid ofta tillbaka till Antonia Perssons fönster för att se om frimärkena fortfarande funnos kvar. Och det gjorde de. Och när han nästa gång gick till danslektionen och mötte Rose ute i kapprummet, kände han, att någonting fattades. Han skulle ha haft någonting i sin hand eller i sin kavajficka, ett kuvert med 100 sorterade frimärken.