United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men Anderssons barn grävde nu i byxfickorna och funno endast en tuggbuss, som Andersson för skams skull tagit ur mun. Hur blir det med hyran? frågade madam Andersson. Jo se, jag har tingat halva tunnlandet söder om björkarna, och det lär ska bli tjugu riksdaler om året. Men så får en ju lån till virket och sånt och det blir räntor förstås Hur mycket blir det, Andersson lille? Ja, det vete fan.
Men när han nu denna lördag stod med silverslanten i sin hand, slog den tanken plötsligt ned i honom: Om jag hade tio öre till, skulle jag kunna köpa kuvertet med de hundra sorterade frimärkena. Också denna tanke var ny för honom, och i stället för att störta till J.P. Anderssons konditori gick han in på sitt rum och funderade.
Det må vara nog sagt, att mötet, ur Anderssons synpunkt, blev mycket ömt, och att det bylte, som några minuter senare köksvägen slungades ut ur "Zum alten Frankfurterwurst", för en ytlig betraktare inte påminde särdeles mycket om Andersson. Andersson besöker inte mera "Zum alten Frankfurterwurst", och han har totalt mist sin beundran för roterande svängdörrar.
Men på en liten ö mitt i gatuvattnet stod madam Anderssons förstfödde son, smeden. Han hade druckit på krogen och nu skulle han gå till Zion. Men vattnet förskräckte honom. Och för att ingiva sig mod brummade han om och om igen de första orden i en psalm: "Jag går mot döden, vart jag går, min väg må vara banad eller svår " Andersson ska inte stå här som ett spektakel. Gå hem med sig.
Jag har kommit på det klara med mig själv, och vet nu, att du är mig kärare än allt annat i världen.’ Då skrattade jag högt. Jag kunde verkligen inte låta bli. ’Har du kommit underfund med det först nu?’ sade jag. ’Det har jag vetat länge!’ För det hade jag.» Mitt utanför Karl Gustav Anderssons fönster låg garvare Blomgrens trädgård.
»Såå», sade den andre lugnt. »Under de fem år jag haft den, har jag i alla fall ansett den vara min egendom.» Men nu fattade Andersson humör. »Nej, hör nu, min bäste herre » Han tystnade plötsligt, ty inifrån lokalen kom Tip-Top med svansstumpen i frenetisk rörelse och Anderssons käpp i munnen. Det blev ursäkter.
Visserligen varierade fästmannen inte så sällan, och ibland varierade även pigan, men detta ändrade ju inte sakförhållandet, utan Anderssons utsikt var alltid densamma, när han vid elvatiden kastade den sedvanliga blicken ut genom fönstret.
Andersson hade i Berlin sett likadana dörrar, och eftersom hans Berlinresa var hans enda expedition utom Sveriges gränser, höll han styvt på allt som han sett i metropolen vid Spree. Ödet ville emellertid, att Anderssons åsikter i detta fall skulle undergå en liten förändring.
Till den ändan inbjöds Andersson i familjen, och placerades i ett rum, som var romantiskt upplyst av en röd ampel. Och när Anderssons sinne lättats något genom några glas likör, började fröken Dittan tala om kärlek. Kärlek i allmänhet. »Säj, fröken Karlsson», sade då Karl Gustav med vek röst. »Har ni någonsin varit kär?» Fröken Dittan gav honom en blick.
Strax nedanför Backarnas gamla corps de logis byggde smeden, det var den störst anlagda stugan med icke mindre än sex rum och två kök. Och smeden, som var en tämligen förmögen man, hade satt sig i sinnet, att det skulle bli torn på stugan. Endera på gaveln alldeles som på bönhuset eller också mitt på taket som på rådhuset. Detta smeden Anderssons torn blev redan före sin tillkomst vida beryktat.