United States or Portugal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Till slut hann balettmästare Lindquist fram till dem och inspekterade deras inbördes ställning. Han hade ingenting att anmärka. Stellan kunde stå ledig och placerade ögonblickligen sina händer på ryggen... Han gick hem från lektionen i djupa funderingar. Han var på samma gång missbelåten och förvirrad. Han tyckte inte om att hon så där tagit hans arm och lagt den kring hans liv.
Kavaljererna framåt marsch längs väggen, till dess ni kommer till dörren, där gör ni vänster om och går längs golvets mitt fram, till dess den förste kommer till musikestraden. Damerna hör noga upp framåt marsch längs väggen, till dess ni kommer till dörren, där ni gör höger om och möter kavaljererna. Alltså: framåt marsch! Lindquist ledde själv processionen.
Balettmästare Lindquist stötte tre gånger med käppen i golvet: Entrez! Damerna som vanligt i rad längs högra långväggen, kavaljererna längs den vänstra. Alltså: entrez! Då de kommit på sina platser, stötte han åter tre gånger i golvet: Kavaljererna höger om, damerna vänster om. Och hör nu uppmärksamt på! Stellan ryckte till.
Han hade inte sett hennes ansikte riktigt innan. Men han slog genast ned blicken. Sådana ögon hade han aldrig förut sett. De voro alldeles svarta och så stora så Balettmästare Lindquist kallade det första paret ut på golvet för att visa, hur man skulle hålla en dam om livet. Stellan hade tillfälle att närmare betrakta sin moitiée utan att hon märkte det.
Mitt i den för sparsamhetens skull illa upplysta festsalen på Stadshotellet med dess flugsmutsade väggspeglar och ombundna kristallkronor stod balettmästare Lindquist. Han hade ett litet förtorkat ansikte med mustasch och pipskägg liksom Napoleon den tredje i Nordensvans Fransk-tyska kriget, som låg på salongsbordet i Stellans hem.
Han var dessutom någonting annat: kavaljer, som balettmästare Lindquist kallade pojkarna. Spänningen, på vad som skulle komma, stegrades ytterligare, då man hunnit så långt, att man lärde sig de första vals- och polkastegen. Under dessa övningar gjorde sig frånvaron av dam eller moitiée allt mera kännbar. Det stod plötsligen klart för honom att en moitiée var försedd med händer, armar och midja.
När de båda raderna till slut gjort halt, stod Stellan med en dam, en moitiée, till höger om sig. Och denna dam var Märta Gyllencrantz. God da, Stellan. Stellan svarade med ett kort: God da! Balettmästare Lindquist stötte åter igen käppen i golvet: All vår början är svår. Nu ska vi se, hur lotteriet fallit ut.
Han gick granskande längs den dubbla raden, stannade, överlade med sig själv och gjorde ombyten. Nu stannade han vid sidan om Stellan. Nej, här får vi också byta. Stellan svalde en suck av djupaste lättnad. Så där ja, sade Lindquist. Stellan hade fått en ny dam. Men han vågade inte se på henne av fruktan att det kunde vara Anna Ekenstjerna eller Ebba Boman.
Till, sin förvåning märkte emellertid Stellan efter några dagar, att danslektionerna lämnade kvar hos honom en egendomlig känsla, en spänning, en förväntan på vad som skulle hända. Utan att han själv visste, hur det gått till, hade balettmästare Lindquist förändrat hans uppfattning om det andra könet. De voro inte längre töser, utan "damer" eller "moitiéer". Och det var en helt annan sak.
Den kvällen höll löjtnant Petréus på att slå lemmarna ur led på sin son. Vart tredje år på hösten kom balettmästare Lindquist till staden och öppnade dansskola. Strängt taget öppnade han två: en för skolungdomen och en för stadens butiksbiträden. Det året, Stellan gick i 2:a, beslöts det att han skulle lära sig dansa. Han mottog underrättelsen utan glädje.