United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sjelf visste icke Rosa, att hon redan hade dansat mycket längre tid än något af de andra paren. Hon njöt i fullt mått af att utöfva sin sköna konst, och märkte ej de många blickar, som voro fästade på henne. Slutligen, rädd att uttrötta henne, fattade hennes meddansare hennes hand och förde henne, efter en kort vals, till hennes plats.
Han dansade oskyldigt, men fick höra förfärliga saker om kamraterna, som han ej förstod förr än senare. De kunde nemligen dansa vals baklänges genom rummet på ett okyskt sätt och talade vanvördigt om flickorna. Hans reflexionssjuka, hans eviga granskande af sina tankar hade tagit bort det omedelbara hos honom.
Nu var det hans tur. Och plötsligen reste sig Kalle upp och gick. Vart ska du gå, Karl? Jag kommer tillbaks om en halvtimme, för nu vet jag att Greta börjar tala böcker och det intresserar mig inte. Kom in i salongen, Rose, och spela en vals! Rose reste sig lydigt och följde honom. Men Stellan erfor ej det minsta sting av svartsjuka. Greta Möller hade börjat tala om böcker.
Det blev åter tyst, ända till dess direktör Davidson frågade: Ja, apropå det! Hur står Anderbergs affärer egentligen. Är det sant som jag har hört sägas Rose började åter spela en vals. Men när Stellan samtidigt med Davidsons tog farväl, sade fru Möller: Ja, det var riktigt roligt att Stellan kom upp. Kom nu så ofta Stellan har lust. Stellan är lika välkommen objuden som bjuden.
Det var hela hans förflutna liv, som rullade upp sig för mina blickar. Först flöt ett adagio fram stilla och fridfullt, som barndomens dagar. Ljusa gestalter stego fram, ty tonerna togo form, och bland dem en kvinna, mild och helig, som minnet av en moder. Tempot ökade sig, och en virvlande vals hoppade fram över strängarna, så att det kvittrade om fiolen.
Efter andra fransäsen hade tre, fyra herrar efter hvarandra bjudit upp Alma till vals, och den femte stod redan och väntade, då hon andfådd sjönk ner på sin stol. "Dansa inte mer!" hviskade Nymark, böjande sig fram öfver stolens ryggstöd. "Hvarför inte?" frågade Alma. Hon fläktade med solfjädern och slog de blixtrande ögonen upp mot Nymark. "Er helsa tillåter det inte." "Men det är så roligt.
Men ödet hade i balettmästare Lindquists gestalt länkat dem samman, honom och Rose. Med högra armen om hennes liv skulle han lära sig vals och polka, schottis och graziella... Han tyckte det var synd om henne. Det fanns ingen, som ville vara riktig vän med henne. Hon fick lov att vara med på ett hörn.
Han satt på ett bord, positivspelaren, och hade sitt instrument framför sig på stolen. Det blef först vals, så polka, och så vals igen. Men den stackars tjensteflickan kunde inte dansa. Hon stod och stampade på en fläck, röd och varm, klumpig och så löjligt allvarlig. Han fick henne ej ur fläcken, och då hon vände sig, var det alltid galet och förvändt.
Han var dessutom någonting annat: kavaljer, som balettmästare Lindquist kallade pojkarna. Spänningen, på vad som skulle komma, stegrades ytterligare, då man hunnit så långt, att man lärde sig de första vals- och polkastegen. Under dessa övningar gjorde sig frånvaron av dam eller moitiée allt mera kännbar. Det stod plötsligen klart för honom att en moitiée var försedd med händer, armar och midja.
Damen flyende i otaliga vändningar, förföljdes af sin kavaljer, och lät sig slutligen fångas till en vals. Rosa ilade utåt det vidsträckta golfvet med lätta steg. Nu syntes hon blifva fångad, nej med en lätt, mjuk rörelse var hon redan långt unnan sin förföljare, än flyende i yr skalkaktighet, än närmande sig mild och blyg, än åter hastande bort skälmsk och rädd.
Dagens Ord
Andra Tittar