United States or Nigeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Det är ett stort hupp förtroende», sade han tveksamt. »Visst», sade Järnhand lite ängsligt. »Men vi har väl förtroende för varandra!» »Jag skall följa med och se efter att han uträttar det ordentligt», försäkrade Grönsten. »Nähä», sade Jackson plötsligt. »Vi har förtroende för varandra. Lägg opp era plånböcker på bordet! Hick! Nå opp med dom!» Bondfångarna lydde tvekande.
Kraken fortsatte lugnt sin lur utan att bevärdiga Erlandsson med ett svar. »Nu nu ska vi åka!» var Erlandssons nästa yttrande, och med glatt mod gjorde han sig redo att bestiga kuskbocken. »Nä hörru, inga dumheter!» sade vännerna. »Gå och lägg dig nu!» »Nej, va fadren, hupp nu ska vi ta en prome homenix i vagn. Jag kör! Hoppa upp hopp gubbar!»
»Kom hit med jollen, Olson!» »Kommer, direktörn!» Och snart skilde sig jollens silhuett från jaktens. »Fö hördömt skrik mitt i natten. Hupp!» sade en röst, vars förnäma nasalton något stördes av en viss sluddrighet, och baron Silverbuckla steg med något vajande gång fram ur skuggan av ett skjul. »Nu», sade direktör Boman, »kan ingen makt i världen hindra mig att doppa honom.»
»Inte», svarade en av vännerna, som hade Sherlock Holmesanlag. »Det är naturligtvis någon, som skall resa med nattåget. Nedgående från Stockholm passerar ju en stund efter ett. Så har han beställt en droska och nu är kusken uppe och hjälper till med kofferten.» »De-he ger jag tusan», anmärkte Erlandsson. »Nu hupp går jag upp och knyter mig.»
»Gläder mehej att träffa er, herr hupp greve. Vill ni föreställa ställa mig för ert sällhällskap? Det skall bli mehej ett nöje, att gå ombord på er charmanta jakt!» Och Askengren föreställde. »Greve Lejonklo, greve Schaber och baron Bom hm Bolschevitch, rysk släkt, som ni förstår.» Silverbuckla kom i gott humör.
Men Askengren höll honom tillbaka. »Mig lyster tala lite med denne stolte ädling. Stilla ditt blodiga svärd ett slag! Jag har en liten idé om hur man skall ta den värsta högfärden ur kroppen på honom.» Silverbuckla stannade på två stegs avstånd från sällskapet och granskade dem genom sin monokel, som han med möda lyckades hålla kvar i högra ögonvrån. »Här ska va-hara tyst hupp om nätterna.
Mitt namn är Silverb buckla, baharon hupp Bilversuckbuckla!» sade Silverbuckla med stolthet. »Jag är ta mej kahatten inte ofrälse!» Askengren blev genast idel älskvärdhet. »Nå, det var en annan sak. Särdeles angenämt att göra barons bekantskap. Låt oss glömma vår lilla meningsskiljaktighet, baron, och följ med mig ombord på min jakt!» Silverbuckla log och sträckte fram sin smala hand.
»Verkligen hupp roholigt att träffa människor . Förut fahanns här bara boskap, så hupp jag måste roa mig själv i kväll. Lyckligtvis hade jag lite whisky, så...» »Olson, för baron ombord!» sade direktör Askengren. »Baron Bolschevitch får nog plats i jollen också.»
Men fyra händer grepo honom hövligt men bestämt och sköto honom innanför porten. »Nu går du upp och lägger dej i alla fall, min kära Erlandsson», sade vännerna. »Och inga dumheter.» »Tyst», sade Erlandsson. »Det är någon i trappan.» Vännerna lyssnade. »Det är nå-hågon i trappan», viskade Erlandsson hest. »Det är kanske in-hinbrott, hupp.»
Så småningom svängde man emellertid om hörnet till Erlandssons gata, men där uppstod genast nya komplikationer. Utanför Erlandssons port stod en droska. Och icke nog med att den stod där, utan o fruktansvärda frestelse för en företagsam man, ingen kusk fanns inom synhåll. »Var hupp var har kuschken ta-tagit vägen?» var den fråga som Erlandsson ställde till den sovande hästkraken.
Dagens Ord
Andra Tittar