United States or Argentina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han var kusk vid trossen, högre var han ej, Hade som hans likar måst i glömska falla, Om han ej fått namn som latast bland dem alla. Pengar värd var gubben ock att se uppå, Han och hästen, som han körde, likaså. Höll den ena sina steg med två ben dyra, Tycktes knappt ett pris förslå för den med fyra. Sådan farten, sådan var, ock rykt och ans, Lika tofvig gubbens lugg och hästens svans.
»Tänker ni låta henne ligga i sjön nu?» frågade frun med en underlig blick på Lars kusk. Det var som om frun hade sett tvärt igenom honom och i hans eljest själfbelåtna, nu af vidskeplig fruktan och skenhelig ynklighet vanställda drag kunnat läsa svaret på sina frågor om stackars Lotta och hennes slut. Var det hans fel?... Direkt? Eller indirekt?
Ber jag min kusk spänna för min vagn, säger han: omöjligt nådig fru, jag måste först sluta denna filosofiska afhandling; och husdrängen har ej tid att hugga ved till matlagningen för en matematisk kalkyl.
Det själfbelåtna leendet var också borta, men när man talade till honom, kom det ett uttryck af stolthet öfver hans ansikte, han rätade på sig, som om han ville påminna folk om att det var han och ingen annan, som en gång i hufvudstaden kallades »vackre Lars kusk». Han var nu hjärtegod mot Lotta; också drängen, som förr fick så hårda bevis på hans onda lynne, blef nu vänligare behandlad.
En kusk, som förlorat sin droska och en man som förlorat sin hustru böra tillsammans kunna åstadkomma ett rätt gott resultat. Som läsaren utan tvivel redan anat, upptäckte kusken och bleckslagaremästaren när de kommo ned med kofferten, att såväl droskan med dess dyrbara innehåll som även hästen totalt försvunnit, och bägge blevo i hög grad upprörda, kanske mest den äkta mannen.
Lyss till orden, Nu ger han reson och skäl: "Matts kusk, du mitt straff på jorden, Dig borde jag rakt slå ihjäl. Hur länge skall här jag bida Allt för din sömnighets skull? Du känner, när jag vill rida, Du vet, när timmen är full." Och kusken, han kom ur stallet Med skymmeln stolt att se; Att han sofvit, det var ej fallet, Han vaknat för fort kanske.
En kusk smällde med sin piska, och en vild grå häst reste sig upp över mängden med frambenen fäktande i luften och gnäggade, och kusken klatschade och svor.
Hon förvånades över hans bleka, förstörda utseende och befallde, med en suck över alltings förgänglighet, sin kusk att påskynda färden. Från den dagen frestades Klemens icke mer av något brev från den sköna romarinnan. Klemens hade förlorat sin fägring och därmed allt, som fängslade henne vid honom.
En af juldagarne berättade Lasse att han lofvat patrons karlar att komma på bal den aftonen. Lotta blef litet rädd, men ville icke visa det. Lasse gick, fin som i forna dar, glad och småhvisslande som han brukade, då han ännu var Lars kusk. Lotta blef ensam i stugan.
En riddare i översnöad pälskappa sprang från den sista släden fram till den första, vars kusk var vägvisare, och upprepade samma fråga. Svaret blev, att man hade en mil till närmaste gård, men om man ville köra isvägen över den näraliggande sjön, skulle man på motsatta stranden av denna sjö finna ett nybygge. Riddaren beslöt sig för denna utväg, och nu gällde att bana sig väg ned till isen.