United States or Lesotho ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det stod en bricka med punsch och vatten på ett stort bord och stora askar cigarretter på ett lågt bord med pärlemorinläggningar. Och direktör Davidson skålade med alla och hälsade dem välkomna med några väl valda ord. Och musiken Det fanns inte mindre än tre musikanter, alla från regementet Stellan kände igen dem två fioler och en vid pianot. Och i all denna lyx öppnade Stellan balen med Rose.
Jag hade sett hans porträtt bland industriens märkesmän i stockholmstidningarnas specialnummer: Direktör John Betulander, vars arbete i oxygenolindustriens tjänst etc. Det var själva den hurrande Leviatan! ropade Betulander. Nu har jag suttit här med det här tomliket i en timme! Käre bror, sade jag, när du går på kafé i Danmark, skall du antingen vara stamgäst eller buddaist.
Någon timme senare drev direktör A:son Ansén klädd i sportmössa och en av de kostymer, han ansåg snygg när han ännu var biträde i en speceriaffär på norr, utefter Hamngatan, med de fem nya, fina hundralapparna i handen. De övriga fyra herrarna följde hans förehavande från andra sidan gatan. Till första offer utsåg han en ung man av affärstyp. »Skall herrn köpa en hundralapp!»
De visste inte, vad de skulle svara, men hade inte trott, att det var farligt att titta på ståten. Hm! Det är patron Carlsson själv ju! upplyste direktör Diethoff, som kommit fram. Det är ju vår värd på stället, presenterade han. Kom och ät frukost med oss nu!
Konstapelns lantligt troskyldiga blick avspeglade en med tvivel blandad förvåning, och hans kvinnliga sällskap fnittrade till. De hade tydligen inte tänkt sig att en bärare av detta stolta, om ock något färska namn brukade se ut på det där viset. Silverbuckla rodnade. »Jag önskar ange en person, som tycks heta direktör Askengren, och som för närvarande uppehåller sig på hotellet.»
Kanske var det därför som direktören råkade knuffa till den unge man, som lugnt och värdigt steg ut genom restaurangdörren när direktören steg in. »Förlåt!» sade Askengren och förde två fingrar till mösskärmen. »Drummel!» svarade den unge mannen kallt. Direktör Askengren stannade. »Mitt namn är direktör Askengren», sade han. »Och jag är inte van att bli tilltalad på det viset.»
Nä. De gör ja . Det blev åter en paus. Så frågade hon: Samlar ni frimärken? Nä. De gör ja . Åter en paus. Och så: Vad ä er pappa? Löjtnant. Min pappa ä direktör för den nya klädesfabriken. Stellan svarade ej. Har ni sett den nya klädesfabriken? Men nu blev Stellan ond. Han såg henne ilsket i ögonen och sade: Dä måtte ja väl ha gjort. Och för resten ä den inte färdig. Men den blir snart.
Direktör Diethoff öppnade rocken, tog fram plånboken och lade fram tio stycken hundrakronor. Här är ett så länge i hand och de fira kommer på höst. Är det rätt? Carlsson höll på att dabba sig; men gjorde våld på sina översvallande känslor och svarade tämligen lugnt, att det var rätt, oaktat han bara menat fem hundra kronor, men fått i tusen.
Nu ryckte han på axlarna: Man gör så gott man kan för att följa med det, som rör sig ute i världen och livet. Naturligtvis, naturligtvis, instämde direktör Davidson. Stellan hade allas blickar riktade mot sig. Han hade en känsla av att Kalle satt och vred sig. Och det gladde honom. Här hade han suttit i sin kadettjacka och skrutit över barndomssynderna, som om han ensam utfört bravaderna.
Kommen ut på verandan stötte han på professorn, som medförde en herre i långt svart skägg och som såg skarp ut. Direktör Diethoff vill tala till Carlsson, sade professorn och visade med en gest på sitt sällskap. Carlsson borstade av en sittplats på verandans bänk och bjöd sitta. Direktören hade inte tid att sitta, utan frågade på stående fot, om Rågholmen kunde få köpas.