United States or Bolivia ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Gläder mehej att träffa er, herr hupp greve. Vill ni föreställa ställa mig för ert sällhällskap? Det skall bli mehej ett nöje, att gå ombord på er charmanta jakt!» Och Askengren föreställde. »Greve Lejonklo, greve Schaber och baron Bom hm Bolschevitch, rysk släkt, som ni förstår.» Silverbuckla kom i gott humör.
Med energi och målmedvetenhet verkade Askengren för att innehållet i en helbutelj whisky skulle försvinna genom baronens strupe, och när detta mål efter en timme var uppnått, sjönk ädlingen tyst och stillsamt ned på durken, där han blev liggande, utan att med annat än en stönande andning röja att han ännu levde.
»Jag är baron Silverbuckla, och jag byter inte ord med ofrälse», svarade den unge mannen likgiltigt och fortsatte sin väg. Askengren med besättning stannade förbluffade och såg efter honom. »Säg ett ord, Askengren», sade direktör Boman och rätade på sina breda axlar, »så skall vi doppa honom ett slag. Då kanske en del av adelskapet går av honom.» Men Askengren skrattade. »Strunt i pojken, gubbar.
»Jaså», svarade konstapeln sävligt. »Va ä de som han sulle ha gjort då?» »Han har med våld bortfört mig ombord på sin segelbåt och underkastat mig en upprörande skamlig behandling.» Konstapeln såg fundersam ut, ett dylikt fall hade tydligen aldrig förr förekommit i hans erfarenhet. »Hm», sade han. »Och den däringa Askengren sulle ha gjort dä?»
Han har varit redlöst berusad kväll efter kväll ett par veckor, och nu har han huvudet fullt av sådana där underliga idéer.» »Tro inte på honom», inföll Silverbuckla. »Jag är baron » »Jaså, är han baron nu», avbröt Askengren brutalt. »I förmiddags påstod han att han var kejsar Wilhelm. Det går visst nedåt på rangskalan.
Kanske var det därför som direktören råkade knuffa till den unge man, som lugnt och värdigt steg ut genom restaurangdörren när direktören steg in. »Förlåt!» sade Askengren och förde två fingrar till mösskärmen. »Drummel!» svarade den unge mannen kallt. Direktör Askengren stannade. »Mitt namn är direktör Askengren», sade han. »Och jag är inte van att bli tilltalad på det viset.»
Tyst, säger jag!» »Gå er väg!» sade Askengren stramt. »Jag tål ingen inblandning av plebejer.» Baronen vacklade ett par steg tillbaka. »Ple-plebejer! Kallar ni me hej plebej? En sådan oför skörskämdhet!» »Jag är greve Gyllenkrona, och jag byter inte ord med ofrälse!» Askengren vände sig likgiltigt från honom. »Ofrälse!
Silverbuckla öppnade munnen för att svara, men avbröts plötsligt av en röst, som han redan kände allt för väl: »Gå ombord, Olson!» Bakom honom stod Askengren, och konstapeln gjorde vördnadsfullt honnör för segelsällskapsuniformen och det välmående utseendet. »Gå ombord, Olson!» upprepade Askengren, och vände sig sedan till konstapeln. »Karlen är inte vid sina sinnens fulla bruk.
Vill konstapeln vara god och se till att han kommer ombord, och att han stannar där. Och hör inte på hans dumheter.» Silverbucklas protester tjänade till ingenting. Konstapeln grep honom i armen och förde honom ombord på »Zuleika», och höll sig sedan envist på kajkanten ända tills Askengren med sällskap kom ombord. Hemresan blev inte angenäm för Silverbuckla.
När direktör Askengren efter upprepade försök övertygats om att baronen omöjligen kunde förmås att svälja en enda droppe till ropade han på sin gast. »Olson, kläd av den där karlen. Alltihop, även underkläderna!» »Aj, aj, kommendrökapten!» svarade Olson, ty så var han dresserad att svara, och började genast att med snabbhet och omsorg utföra sitt värv.