United States or Lithuania ? Vote for the TOP Country of the Week !


Händelser, som förr saknat betydelse, draga nu min uppmärksamhet till sig, nattens drömmar ikläda sig formen av förutsägelser, jag betraktar mig som hädangången, och mitt liv förflyter i en ny sfär. Sedan jag nu bevisat förekomsten av kolämne i svavlet, återstår för mig att uppvisa väte och syre, som enligt analogi förmodligen skola finnas däri.

Endast en sextonårig gentleman bär sin rock axeln. Skakande af köld, exponerar han sin outvecklade figur och sin splitter nya vinterkostym för en ung fröken, som sitter soffan, blåfrusen och intressant. Jag betraktar den unge mannen närmare. Hyn bör vara vacker, när kroppsvärmen är normal. Dragen äro fina och han ser frisk ut.

Hon betraktar mig i smyg, med en rannsakande blick som om hon ville utröna vilket intryck den majestätiska tilldragelsen har gjort. Hörde du? Ja! Det är egendomligt, åskan vintertid. Åtminstone har hon slutat att tro mig vara en fördömd! Helvetet lössläppt.

Hon där borta är ett mänskligt väsen; hon fäller tårar över sitt döda barn, och hon synes mig sorgsen, att jag känner ve i min själ, jag betraktar henne... Vad, ropade Assim, tvekar du fullborda vad du börjat? Har du mod att rygga tillbaka? Vågar du besinna dig, skall du höra det förskräckliga, att... Håll! sade riddaren. Jag har mod till vad som helst och fruktar intet.

Han är åter inne i sin roll, hedersmannens, den vördade lärarens, riddarens av alla de ordnarne som ligga i lådan framför fotografierna ... nej, de äro uppbrända nu! Han tar det omnämnda häftet av The Lancet, betraktar det med likgiltiga blickar som man betraktar varje annan tidskrift av vilken man just icke väntar sig varken nöje eller lärdom.

Hvad är denna glädje annat än njutningen af det himmelska, som genomströmmar allt? Gift! När dricker biet gift! Gif mitt öga ljus, att jag kunna betrakta mänskligheten såsom jag betraktar ett anlete, och visa mig ett enda drag, som icke kufvas af oskuldens välde och ökar dess lefvande behag.

Hon befinner sig i en kammare, vars inredning vittnar om den yttersta torftighet. Det lider mot natten. Rummet upplyses av en sömnig lampa. Rakel bär i sin famn ett barn, hennes och Karmides' son. Den lille gossen sover. Modern betraktar honom med blickar av vild ömhet. Karmides skulle i detta ögonblick svårligen igenkänt den rike Baruks vackra och lyckliga dotter.

Och kommer kniven som raderar ut allt och lämnar huden frisk och ny som en yngling! Hans panna ljusnar när han betraktar sitt nyförvärvade ansikte i spegeln, och han stiger upp och knyter sin halsduk, har han återvunnit sig själv.

Hon betraktar nattvarden som blott en minnes- och kärleksfest och döpelsen som blotta tecknet av den rening, som hjärtat bör underkastas. Hon bekänner väl Kristus' namn, men är ännu alltjämt densamma högmodiga, förnuftet trotsande filosofinnan som förr.

Antigone däremot betraktar sig ständigt blott som en verkställarinna af högre bud, för hvilka de af Kreon gifna måste falla till intet, och anser sig som en syster till den aflidne närmast förpliktad att uppträda i sådan egenskap.