United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Saken är enkel, men oförklarligt vore det, huru Saima kunnat fatta en sådan åsikt, om man icke hade anledning förmoda, att hon blifvit ledd därtill af en framställning hos Hegel i hans estetik, hvari yrkas, att i de skönaste af den grekiska skaldekonstens dramatiska alster, i flere af Sofokles' tragedier, och särdeles i hans Antigone, det höga intresset hvilar på en kamp mellan de båda sedliga makterna: familj och stat.
Väl krossas äfven Antigone, men huru annorlunda ljuda icke hennes afskedsord: "O grift, o brudgemak, o hem i jordens famn, Dit, för att evigt dväljas, jag nu vandra skall" o.s.v., då hon så gladt uttrycker hoppet om ett kärt återseende af fader, moder, broder, och så förtröstansfullt frågar: "Hvad har jag brutit mot de högstes himlabud?"
Må vi därföre, innan vi gå vidare, ägna en stunds uppmärksamhet åt det Sofokleiska mästarstycket Antigone. Innehållet af denna tragedi är i korthet följande. Tvenne bröder hafva stupat i envig med hvarandra vid Tebe, den ena anfallande sin fädernestad, den andra försvarande densamma.
Antigone däremot betraktar sig ständigt blott som en verkställarinna af högre bud, för hvilka de af Kreon gifna måste falla till intet, och anser sig som en syster till den aflidne närmast förpliktad att uppträda i sådan egenskap.
Men långt ifrån att detta vore fallet, uttalar Antigone in i döden den glada öfvertygelse, att hon lider för en hög, en helig sak, då däremot kungen, sedan han vaknat till besinning, förebrår sig sina handlingar och klagar öfver en förblindelse, som kommit honom att förgäta lagar af högre ursprung än hans egna härskarebud.
Ej från i dag, ej från i går den lefver, nej, Från evighet, och ingen vet den stund, den gafs. Fördenskull ej af rädsla för ett mänskligt bud Jag borde, pliktglömsk, straffas af de himmelska." Men det är ej Antigone ensam, som betraktar Kreons stadgande ur denna synpunkt. Det är ett brott äfven i de öfriga i dramen uppträdande personernas ögon.
Själfva koren, som eljest af Antigone förebrås att af fruktan för kungen otillbörligt dölja sin öfvertygelse, beledsagar henne, då hon bortförs för att lefvande begrafvas, med denna sång: "Dock ärekrönt och följd af beröm Du vandrar till skuggornas gömda hem; I följd af den lag, I ditt inre du bär, bland mänskor allen Till Hades du lefvande nedgår."
Stadens behärskare Kreon förordnar, att den ena skall begrafvas med heder, den andra, till straff för sitt fientliga anfall, lämnas obegrafven. Antigone, en syster till de fallne, jordar, i trots af kungens förbud, sin broder och blir till straff därför lefvande innesluten i en graf. Af sorg öfver hennes död dödar sig Kreons son, och för dennes skull åter tillskyndar sig äfven Kreons gemål döden.
Fattar man saken så, att Kreon, förblindad af öfvertygelsen om sin rätt och makt som envåldsherre, trädt i strid mot gudarne och att Antigone däremot i enlighet med deras lag bryter mot hans, skall man finna äfven upplösningen i dramen skön och konsekvent, i stället för att den ur den andra synpunkten skulle vara lika omotiverad som sårande.
Dagens Ord
Andra Tittar