United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !


Etiopier i mängd och egyptier utan ände, putéer och libyer voro dig till hjälp. Också hon måste ju i landsflykt och fångenskap, också hennes barn blevo krossade i alla gathörn; om hennes ädlingar kastade man lott, och alla hennes stormän blevo fängslade med kedjor skall ock du bliva drucken och sjunka i vanmakt; också du skall leta efter något värn mot fienden.

Han rullade med ögonen, som om han väntade anfall bakifrån. Och utan att han själv visste det, började han göra grimaser likt en apa, när den ser sig anfallen, i känslan av sin vanmakt, i ett instinktivt försök att göra sig fruktansvärd och skräckinjagande som möjligt. Usch, såna fula gubbar han gör, sade en flicka. Han bär sig alltid dumt åt, svarade Märta Gyllencrantz.

Hon grät länge, och när tårarna tröto jämrade hon sig ännu, tills all kraft strömmat ur hennes kropp, och saknaden föll i vanmakt med ett kvidande. En femtonårig pojke kom vandrande framåt stigen från Tibblehållet, stannade och lyssnade. Hvad var detta för ett ljud?

Men nu kände gossen alltför väl sin vanmakt, och hans vrede upplöstes i smärta och vemod. Göran, sade han till denne, följ mig härifrån! Låtom oss först endast kasta en avskedsblick in i hyddan, där de goda människorna bodde!

Apostelns talande tunga framkallade hysteriska anfall och i detta tillstånd av en gång vanmakt och gränslös upphetsning gav hon vika för sina begär. Ja, om du ger mig konjak, kisse, konjak, kisse, konjak, kisse. Barhuvad och utan kappa sprang Aposteln ned till spritbolaget. En flaska konjak, billig. Fort! Jag har en sjuk människa i mitt hus.

Han kallar dem nu makter, dem ingen sett, drömmars väsen, hvilkas välde man vill nödga honom att erkänna, ehuru han fullkomligt bevist deras vanmakt. Ännu Dargar plötsligt och öfverraskande inställer sig hans uppmaning, bjuder han till att i hans uppträdande se blott en slump.

Konungen, som ett ögonblick hämtat sig från sin nedslagenhet, blev nu utom sig och han föll gång gång i vanmakt och hela lägret råkade i oro. Man utfäste stora belöningar åt den, som kunde skaffa en hund. En hund! En hund! ljöd det i skogen, men förgäves. Konungens tillstånd förvärrades. En döv stillhet vilade över lägret. Man fruktade det värsta och ingen vågade röra sig.

Jag hörde något om ett anfall av vanmakt, som nu var över, och som doktorn hoppades icke skola betyda någonting. Men jag kunde ingenting säga och ingenting tänka. Lyckan kom över mig oförberett, att den icke kunde väcka mig ur den förfärliga bedövning, som ännu höll mig i sitt våld.

Lärjungarne och det öfriga folket stå ännu tysta och stumma. Ej heller besvara de frälsarens frågor hvarför de äro rädda och hvarför de sakna tro för att kunna bekämpa storm och våg. I känslan af sin litenhet och vanmakt och af frälsarens storhet och väldighet hviska de blott till hvarandra: "Hvem är denne, att både vädret och hafvet äro honom lydiga?"

Ett stort vällustigt grin smög sig över hela hans fula ansikte; halsådrorna svällde och ögonen blevo röda. Jag förstod ingenting utan föll i vanmakt! När jag vaknade igen, stod karlen vid min bädd och lade kuddar under mina fötter, att dessa nådde i höjd med kajutsfönstret, allt under det hans kropp gjorde slingrande rörelser.