United States or Suriname ? Vote for the TOP Country of the Week !
Smakar det inte? frågade mor i Sutre, väntade förgäves svar. Då blev gumman röd i synen och kruset begynte skälva, så att skummet pöste över bräddarna. Hon är väl döv då, mamselln, eller har hon fel på målföret? Intet svar. Men Träskens huvud dök upp på andra sidan hästryggen. Hon är utländska, mor, hon är utländska. Det till, mumlade moran. Stackare den som är liten.
Försänkt i grubbel genomtänkte han på detta kafé de sju återstående av Sanningarna; intet kunde störa honom i hans betraktelser, varken ett danskt bönfallande: Hör nu, Pedersen..., eller ett svenskt rytande: Vaktmästare, för satan, är ni döv? eller ett norskt bergrasdånande: Nej nu, Fan sværte og fortære mig, myrder jeg denne Tjeneren!
Pastorn fick kalsongerna och pälsen på sig, sköt fötterna i sina bottforer, tog ner bössan från väggen och satte på en knallhatt; skakade ner fängkrutet och gick ut. Hej, vem där! ropade han. Flod! svarade en dov stämma bakom syrenhäcken. Vad fan står nu på, att du kommer så här dags! Ligger gumman i själtåget? Det är allt värre än så! lät Gustens medtagna stämma. Vi ha förlorat henne!
Stellan hade av ej fullt klara anledningar varit övertygad om att han själv skulle bli invald i denna kommitté. Men hans namn blev ej ens föreslaget vid de något oregelmässigt förda förhandlingarna. Han gick hem från mötet i en egendomlig, dov känsla. Han var inte sorgsen. Ej heller förbittrad. Det föreföll honom som en dröm, som en elak overklighet, att han ej blivit invald.
Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön. Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne. Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.
Men det gråvita ansiktet fick så småningom färg, blåröda fläckar slogo upp på halsen, på kinderna, på pannan. Hakan sjönk och två djupa veck drogos från näsroten till mungiporna. När hon talade, var rösten sträv och dov. Är det mitt fel, Louise? Kan jag veta, vad Blekängsmänniskorna ha för sig? Är det mitt fel? Nej, mamma lilla, nej, nej
Hans farmor hade kallat honom högfärdig och fåfäng och falsk. Var det inte han , som gjorde allt för att bli en god mänska, för att träda fram med den rätta sinnesförfattningen? Och så kommo de med silverpjäser och skräddare! Var det ingen, som förstod honom? Han satte sig vid skrivbordet, med huvudet i händerna, i en dov vrede och trött förtvivlan.
Och dock lärde jag mig aldrig att se hennes liv i helt annan mening än den vanliga som en väg mot döden. Lyssnade jag icke till de förebud som kommo? Gjorde jag mig döv och blind mot de aningar, vilka flammade upp inom mig, som vådeldar hotande min lyckas hus, vilket jag trodde så fast murat? Jag vet ej, om det var så.
Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord. Men de som förtrösta på skurna beläten och som säga till gjutna beläten: »I ären våra gudar», de skola vika tillbaka och stå där med skam. Hören, I döve; I blinde, skåden och sen. Vem är blind, om icke min tjänare, och så döv som den budbärare jag sänder åstad?
Då sade Mose till HERREN: »Ack I Herre, jag är ingen talför man; jag har icke varit det förut, och jag är det icke heller nu, sedan du har talat till din tjänare, ty jag har ett trögt målföre och en trög tunga. HERREN sade till honom: »Vem har givit människan munnen, eller vem gör henne stum eller döv, seende eller blind?