United States or United States Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dessa små landspetsar, närmast Arboga å, är en fortsättning av de låga Kungsörsängarna, vilka, likt en grön matta ytterst i väster, tycks ha för avsikt att smyga sig in under vattnet; och man kan, helst om kvällarna, inte se gränsen bestämt emellan själva gräsvallen och Mälarvågen. Seglaren tar då sikte på taket av Kungsörs slott, som inte ligger långt ifrån åmynningen.
I lifvets morgontimmar Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag, Lik seglaren, som i sin julle stimmar På vikens spegellugn en sommardag; Hvarthelst han ser, en löfprydd kulle skälfver, En blomrik tafla tindrar för hans syn, Och strålfull himlen sig där ofvan hvälfver, Och strålfull ler den under vattnets bryn. Hvad jag är säll! Stå icke jordens länder, En gränslös bana, öppen för min gång?
De genljödo i portikerna, brötos mot Akropolis' kalkbranter och förnummos, studsande från dessa, som djupa aningsfulla suckar, pressade ur Pallas Atenas kopparbarm, där hon, jättestor, skinande i solen och skönjbar för seglaren långt bortom Sunions udde, reste sig från klippans spets och med hjälmtäckt huvud, över Partenons gavel, nedblickade på sin skyddsling, staden under hennes fötter.
Påtagligen hade seglaren förlorat sitt roder i brottsjöarna eller möjligen avstött det mot något grund, från vilket vågen i nästa ögonblick åter lyft honom bort, ty han drev redlös för sidan, hans klyvare fladdrade i trasor, och ett revat märssegel, som han ej lyckats bärga, påskyndade numera endast hans undergång.
Hör, yngling, hör: en ödslig ö, Foboina nämnd, där spår ej sågs af mänskofot, Ej rök steg opp, men värnande en sparsam skörd Af vilda frukter, ogästvänlig, hamnlös, kal, En skyhög klippstrand skrämde fjärran seglaren. Där blef vårt hemvist. LEONTES. Höge gudar, fanns hos män, Af hvilkas ära världen återljuder nu, Så mycken grymhet, sådan brist på ädelmod?
Nu, då han fann det omöjligt att undkomma, kastade han loss sina skot och väntade med stor köld på att få redogöra för sitt värf. "Hvarifrån är båten och hvarmed går den?" ropade en röst från tulljakten, ty en sådan var den angripande seglaren.
Han vände sig mot väggen, domnad av hettan i rummet, och lät blicken irra sig trött i de trånga farlederna mellan tapetens slingor, till dess att hans ögon kände samma längtan efter en stor, ljus yta, som seglaren efter havet. Havet... Det var längesedan han såg havet. Det stora, blå havet. Tomas gick villrådig av och an på Blasieholmskajen. Han längtade efter att andas salt luft.
Dagens Ord
Andra Tittar