United States or Antigua and Barbuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ett löf, som för höstliga vindarne skälfver Vid Akko ett flarn, som i bränningen hvälfver, Kring Ascalons slätter ett irrande rop Ur molnen af tranornes flyktande hop! Men Du, som åt menniskan vägt hennes tider, Som satte en gräns, öfver den hon ej skrider, Du Herre, som talt hennes månaders tal, Hvi talde Du dem då ej rena från qval?
Men det är en operation, och sedan den är förbi, skall såret läkas, långsamt och smärtsamt, men dag för dag. Och då såret är läkt, då har jag segrat. Tio minuter i nio. Ännu är ovissheten icke förbi. Hela mitt inre skälfver af oro. Spänningen är så stark, att svettilningar af ångest löpa som kårar öfver min rygg. Och det vrider likt klämmande tänger i mitt bröst.
I lifvets morgontimmar Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag, Lik seglaren, som i sin julle stimmar På vikens spegellugn en sommardag; Hvarthelst han ser, en löfprydd kulle skälfver, En blomrik tafla tindrar för hans syn, Och strålfull himlen sig där ofvan hvälfver, Och strålfull ler den under vattnets bryn. Hvad jag är säll! Stå icke jordens länder, En gränslös bana, öppen för min gång?
Må han irra, rädd som Kain, i skogen, Skrämd af löfvet, som på aspen skälfver, Skrämd af järpen, som den spång, han nalkas, Bäfvande med dånfull vinge lämnar. Gud, om rättvis du i höjden lefver, Hata honom, som jag älskat honom, Och, hvarhelst han vaknar opp i döden, Gif ej fosterland, ej bror åt honom." Stel af fasa hörde Tomas orden, Och han vände bort sin blick från fadren.
O, att ni talar så! Jag frågar: Är den en mumie, hvars inre lågar Af lif som ert? v. DANN. Mitt barn, du tycker så, För det jag skälfver för ett ord, som plågar. Lif? Om du sett mig lefva, sett mig då, När hopp och kärlek bodde än här inne!
All världen mörknar för hans hot Och skälfver när och fjärran; Och slår han med sin vredes hand, Då lossna jordens fasta band, Och himlars fästen ramla. Men nåd och frid han lofvar dem, Som dessa buden hålla; Dem vill han taga till sig hem Och idel godt förvålla; Dem vill han ock på jorden ge Tröst, hugnad och välsignelse, Så länge lifvet varar.
Hvarje morgon går hon sen till grafven: "Konda, Konda! Svara, trycker jorden, Eller trycka dig din kistas bräder?" Och ur djupet ljuder svaret åter: "Icke jorden trycker mig, o moder! Icke trycka kistans bräder heller, Nej, förbannelser af flickor endast. När de sucka, ges i himlen gensvar, När de banna, skälfver jordens grundval, När de gråta, måste Gud bevekas."
En svag fläkt stryker fram öfver de mognande axens toppar, som en lätt skugga öfver en himmel af idel klarhet. Blanka sjöar. Öfver dem ligger luften och skälfver i sommarhettan. I dem speglar sig rymden blå och djup som ett oändligt öga med smärta i blicken, stirrande ut i verldsalltet. En härlig natur. En vacker ram till en tafla af gränslöst elände.