United States or Vatican City ? Vote for the TOP Country of the Week !
Then snabba hand, som förr med Pallas kunde kämpa Ok i hand-konstig värk Arachnens klookheet dämpa, Är stälnad lijk som steen, lijk marmor ok kristall, För mehr än marmor hvijt, nu meer än marmor kall. The fötter, som så vijgt then trånga dygd-stijg trådde Ok genom olyks-törn ok tistel cronan nådde, Nu the i döden ey mehr någon krafft förmå, Måst til sit hvijlorum med andras fötter gå.»
De hava oförrätter att hämnas, men skola överlämna hämnden åt gudarne och Julianus. De skola följa dig, sin ledare ... det är nog. Det passar just förträffligt, att det finns en vapensamling i Pallas Atenas' tempel ... Och att jag har nyckeln till opistodomen, där vapnen förvaras. Jag står till ditt förfogande. Skall jag genast gå dit upp? Vi följa varandra.
Emedan kejsaren var kristian, så rosades denna fred för att vara lika nödvändig som vis. Samma morgon, på vilken dessa märkliga underrättelser inträffade i Pallas Atenas uråldriga stad, utlystes en folkförsamling, som hölls under stort tillopp såväl av kristianer som av den gamla lärans bekännare.
"Eros, stygga gosse", sade Pallas, "För din lust att alla hjärtan såra Borde du förvandlas till ett rofdjur, Till en gam med krökta klor och vingar, Att förgäfves jaga fågelskaran." Eros log och sade blott: "Försök det! Sen till gam du Amor har förvandlat, Vilja alla fåglar sönderrifvas." Lycka, leende gudinna, Född att göra stunden ljuf, Ej som jordens härskarinna Af min lyra hälsas du.
Ty om vi rådfråga förnuftets slutledningar, så komma vi till den övertygelse, att själve Akilleus, så snabbfotad han var, aldrig skulle upphunnit en långsamt krypande sköldpadda, sedan hon en gång fått ett litet försprång. Hm, det var högst underligt, anmärkte Medes. Skämtar du icke nu med vår okunnighet, min filosof? Nej, vid Zeus och Pallas Atena!
Felet låg hos dem själva, som gjorde konsten föraktad, och hos tiden, som lät förleda sig att förakta konsten och hennes utövare. En yngling av ädel börd kunde icke längre taga penseln eller mejseln i hand, om än den räcktes honom av själva Pallas Atena. Hedningarne förgudade sina gamla konstnärer och missaktade sina unga: kristianerna hatade både de gamla och de unga.
Attikas bergsluttningar voro då klädda med skogar av detta härliga och nyttiga träd, helgat, som man vet, åt Pallas Atena. På Krysanteus' tid voro dessa skogar i det närmaste försvunna, och Attika hade förlorat den förnämsta av sina inkomstkällor.