United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Följd af tjusningen och våren, Ren ur famnen, af Bosforen Morgonsolen hann; Mera skön dock, säger sången, Mera strålfull, balkongen I juveler Harems stjärna brann. Och dess milda öga skickar Öfver nejden sina blickar; Det är festens stund. Mänskoskaror vimla, blandas, Hvart hon skådar, seglas, landas, Lefva, röras Stränder, sjöar, sund. Kan du jublets mening ana?

Ty hvad är mänskan med sin dubbla lott Af jordiskt mörker och af himmelskt ljus? En dyster natt omkring en enda stjärna. Förgäfves bryter hennes bleka sken Igenom slöjorna af moln och dimmor; Hon dagar ingen rymd, hon tränger ej Med strålfull fackla genom skuggans gårdar, Och stormen bryter segrande likväl Med härskarstämma genom nattens famn, Och böljor sucka mellan öde stränder.

I lifvets morgontimmar Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag, Lik seglaren, som i sin julle stimmar vikens spegellugn en sommardag; Hvarthelst han ser, en löfprydd kulle skälfver, En blomrik tafla tindrar för hans syn, Och strålfull himlen sig där ofvan hvälfver, Och strålfull ler den under vattnets bryn. Hvad jag är säll! Stå icke jordens länder, En gränslös bana, öppen för min gång?

Men man hälsat och gladt framkastat ett ord och ett annat, Gick till sin maka nytt kaptenen och fäste en strålfull, Frågande blick i den älskades blick och hviskade sakta: "Kom, här finns ju ännu en öfrig att träffa. Han sofver, Sade du nyss; evinnerligt får hans sömn dock ej räcka."