United States or Bhutan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han gjorde våld sig, svängde helt om och gick ännu en gång åt fähuset till. Det skulle tusan men inte en ordentlig karl längs husknutarne natten om och glo efter gastar. Det var inte farligt med konjaken heller, bara man tog det förståndigt. Det var morgon. Frun satt i sin säng med ett slags nattmössa af blåblommig bombasin och drack kaffe med dopp. Hon blåste i koppen och rörde om.

Han var säker att fåren blifvit utan vatten; pigan, den slarfvan, gick och tänkte allt annat än hvad hon borde... Hon hade ännu ljus, i hennes lilla kajuta lyste en talgdank. Kunde han bara natten att ... konjaken måste ha varit riktigt oförfalskad, den förde ett fasligt spektakel i hufvudet honom, och om han gick in, kände han det dubbelt obehagligt.

Hon sade: Det tycks, att de ha blivit sams nu, gästgivarn och länsman. Det angår mig inte, muttrade gumman, löste källarnyckeln från knippan. Hälsa gästgivarn att konjaken står till vänster om dörren. Ifall det är den han ska ha. Valborg gick. Strax efter kom Daniel. Mor, mor, flämtade han. Nu vet jag var han är! Ocken? mumlade gumman. Gumsen, vet jag.

Téköket rök, toddykannan likaså, ur glasen ångade det och den bruna konjaken i sin slipade karaffin fick ett mörkt skimmer af solen, som stundom genom björkarne kastade några sneda strålar det dukade bordet. Herrarne satte sig med ryggen åt utsikten och spädde glasen. Det var glam och glädje, till och med under de ifrigaste dispyter.

Svågern och vännerna resonerade om superintendenten. Plötsligt ringde det i telefonen. Hallå! Det är intendenten. Jo, hör du Har du ordnat växeln? Nej, ser du Vill du ordna växeln med detsamma! Karlafan, klockan är halv två! Ja, men ser du, konjaken hjälpte inte in kaféet, ta dig två konjak till, och omsätt växeln! Har du förstått? Ja jag skall försöka Avringning.

Naturligtvis var han full, och gasten kom och ville förvrida synen honom. Det var bäst att vara i friska luften, tills det gick öfver. Nog var han klok, att han visste, att det inga spöken fanns. Det var bara konjaken. Se ! Nu såg han det igen. Midt potatisåkern; den svarta kjolen fladdrade om en mager skepnad. Nog var det en reel gast alltid. Bara kropp och intet hufvud.