United States or Hungary ? Vote for the TOP Country of the Week !
När han predikade talade han med flit så lågt, att ingen skulle höra honom. Han var avskydd av alla människor. Tre gånger hade det brutit ut skorstenseld i komministergården. Tredje gången fick komministern så prostens svärson han än var böta för uraktlåten sotning. Fjärde gången var olyckan framme. Gnistorna trängde in i skräddare Wendells vind, där ett lager nyberedd vadd låg till torkning.
Om detta och om mycket annat skulle hon gärna velat tala med prosten; men stackars prosten skulle nog bara bli förlägen och hosta och stamma, som han alltid gjorde, när han icke visste, hvad han skulle säga. Prosten blef dessutom sjuk strax efter jul, så att komministern måste öfvertaga konfirmationsundervisningen.
Det var prestens sak, men Johan, han kunde icke. Komministern såg misslynt ut att behöfva mottaga förtroendet. Ja, men herrn tror väl på Gud, i Jessu namn! Ja visst gör jag det! Nå så tala bara inte om'et. Biskop Wallin nämnde aldrig Jesu namn i sina predikningar. Men rör inte i't bara; låt mig slippa veta't.
Ack! sade Montan vemodigt, även jag har varit gymnasist Auch ich war in Arkadien geboren ; jag skrev grekiska och talade latin, så att det stod härliga till, och min gamle far, komministern, likasom mina lärare, väntade, att jag skulle bli ett stort lärdomsljus.
Han blef nu allvarsam och kände sig likasom en missionär. På fredagen infann han sig i kyrkan och från predikstolen fick han läsa upp några ställen ur predikan. Han valde de oskyldigaste. Derpå repeterades bönerna under det komministern stod under orgelläktaren och ropade: högre, långsammare! Han var approberad, och de togo en sup och en smörgås. På söndagen var kyrkan full af folk.
När han kom mot slutet var han rörd sjelf öfver de vackra läror han förkunnade, så att tårarne skymde skriften på papperet. Han andades ut. Läste alla bönerna tills orgeln tog upp, då han gick ner. Der stod komministern, som tog emot honom med ett tack, men, men, det duger inte att gå från texten; aj, aj, aj, om konsistorium fick veta det. Men det var nog ingen, som märkte det, skulle vi hoppas.
Historien om barons bekantskap spred sig, och friherrinnan ansåg sig skyldig tala illa om sin bror. Johan hade dock nog förstånd att inse det här låg före en detalj ur en fideikommiss-tragedi. Som den icke rörde honom brydde han sig icke om att forska i den. Vid ett besök i prestgården råkade komministern få höra om Johans presterliga planer.
Och icke nöjd med den eld, som rasade i staden, stoppade han brädlapp på brädlapp, kolstycke på kolstycke ned i kaminen, vars lucka hade handtag i form av en ängels huvud. I den allmänna villervallan tänkte ingen på komministern, vådaeldens orsak förblev en hemlighet och Johan Jacob behövde icke ens böta för uraktlåten sotning.
Men aldrig finns det något, som man får ha i fred för sig själv. Och här komma nu komministern i Trälleborg och komministern i Ringamåla och vicepastorn i Stångby och vilja göra vår Adrian platsen stridig, vilket på det allvarligaste rört upp våra bekymmer. Varför vill t.ex. komministern i Trälleborg övergiva sin trogna stad?
Om sjelfva innehållet var ingenting att anmärka. Och så blef det middag i prestgården; och der lektes med flickor och dansades, och Johan var liksom litet hjelten för dagen. Det var en mycket bra predikan, sa flickorna, för den var så kort. Han hade läst alldeles för fort. Och så hade han hoppat öfver en bön. Alla barn i början, sa komministern.