United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon skulle nu igen fått fara ut att roa sig, om hon bara varit frisk." "Nog har hon nu fått lemna de der nöjena för evigt." De fälde ned gardinen, kastade en blick Alma, som nu verkligen sof, och gingo sakta tåspetsarne ut ur rummet. nionde dagen derefter stod åter en mängd menniskor kring en öppnad graf. Presten läste den sedvanliga texten, kastade mull kistan och läste åter.

I texten står icke: I hafven kommit till "församlingen af de förstfödda" kroppsligen , men till de "fullkomnade rättfärdigas andar" i tron , hvilken oberättigade åtskilnad man måste göra, om man tror de förra vara endast församlingen jorden och endast de senare de frälsta i himmelen.

Under öfversättningstimmarna, Runeberg värmdes af den klassiska texten, som han tolkade mästerligt, låg snusdosan af näfver obegagnad bordet; under de grammatikaliska öfningarna fick den, mellan priserna, svänga rundt i vänstra handen, liksom markerande därmed de olika graderna af hans intresse för undervisningens olika sidor.

Den höga, "serafiska" stämman sjönk till ett grötigt mummel, minnet strejkade och benen skälvde som en orkeslös häst. När han stod i predikstolen, kunde det ibland hända, att han bröt av mitt i texten, tog timglaset och höll det mot ljuset, skakade och synade. De stunderna rann sanden besynnerligt sakta.

Där upptäckte Gusten också brandsprutan, vilken han slog sig ner och tog Clara i knä. Rundqvist höll sig i en pelare och Norman sto bredvid, när predikan började. Det var ord och inga visor, och den räckte i sex kvart. Texten handlade om de visa och ovisa jungfrur, och alldenstund ingen av manfolket tog åt sig, sov man över lag, sov sittande, hängande, stående.

Redan som ung flicka hade hon tillegnat sig hvad tiden bjöd i romanväg och förvärfvat en sådan färdighet i främmande språk, franska, tyska och äfven engelska, att hon förmådde i familjekretsen föreläsa en roman, som hon rak arm öfversatte från det främmande språket snabbt, att åhörarne knappt märkte att texten ej var svensk.

Därpå slog han upp i psalmboken och började med hög röst, löpande tonskalan, som han hört kolportörerna göra, och själv gjort, predika opp texten: »I den tiden sade Jesus till judarna: Jag är den gode herden: den gode herden låter sitt liv för fåren; men den som lejder är, och icke är herden, vilken fåren icke tillhöra, ser ulven komma och övergiver fåren och flyr

När han kom mot slutet var han rörd sjelf öfver de vackra läror han förkunnade, att tårarne skymde skriften papperet. Han andades ut. Läste alla bönerna tills orgeln tog upp, han gick ner. Der stod komministern, som tog emot honom med ett tack, men, men, det duger inte att från texten; aj, aj, aj, om konsistorium fick veta det. Men det var nog ingen, som märkte det, skulle vi hoppas.

Det var texten, och nu kom utläggningen. Men luften under lövvalvet var solljum, skriften svårtydd och meningen undersam, ty ord stod mot ord som två stångande gumsar. att mor hade icke hunnit särdeles långt, Daniel tillkännagav, att en resande höll sitt intåg genom södra grinden. Ett ståtligt ekipage fast skamfilat, åldrigt, rangligt.

Till en början inträffar det att min anonyme vän, som hittills har lämnat mig existensmedel, drar sig tillbaka, sårad av ett högmodigt brev, att jag står där utan några tillgångar. Och när jag erhållit korrekturark Sylva Sylvarum, upptäcker jag att texten är ombruten i sidor ungefär som en väl blandad kortlek.