United States or Bouvet Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mor i Sutre drog sig ännu ett stycke tillbaka. Greven hoppade upp i kärran, han slog armen kring flickans liv och satte henne ned på kramlådan, han lade några blommor i hennes knä och fäste andra i hennes hår. Han satte sig på kärrkanten, böjde sig fram över flickan och viskade i hennes öra. Och hon skrattade. Kör, ropade han till Träsken. Kör, herr kommerseråd, kör!
Eller skulle det vara så att han glömt vår gamla vänskap, herr kommerseråd? Träsken öppnade munnen och slöt den åter. Han satte fiolen till kinden och lät den åter sjunka. Men greven fortfor: Vår vänskaps tid, herr kommerseråd, då han förde säcktals med gammalt silver till Frönsan Det hade jag köpt! skrek Träsken. Ärligen, ärligen, ärligen. Mor i Sutre sjönk ned på sin stol.
Han lånade af hvem han fick tag på och krånglade sig fram några år, fastän med stora bekymmer. Men han var likafullt med öfverallt, på alla danser och middagar, hos alla fina herrskaper i stan. Han var så nätt som en gardesofficer, fastän han var bara student. Men slutligen var det för svårt, och han höll på att komma fast för skuld. Det var då han tog kondition hos ett kommerseråd.
Plötsligt tog han stortrappans sju steg i ett skutt, tvärstannade med spänstigt böjda knän lik en pojke som hoppat efter alla konstens regler. Rätade upp sig och sade: Herr kommerseråd, lymmeln är som bekant jag. Dock far jag ej omkring som ett spektakel utan som en man, vars frihet är hotad.
Och han ropade: Herr Träsk! Herr kommerseråd! För tusan, börsaristokratien har sina kapriser! Sticker han sig undan i stallet? Skall jag hämta honom? Eller hur länge skall en fattig fan till greve behöva supplicera Äntligen svarades ur stallmörkret: Här är jag, herr greve. Jag kommer. Och Träsken trädde motvilligt fram i stalldörren, stannade på tröskeln, rak och stel, hatten i hand.
Pengarna stoppade jag på mig och reste ofördröjligen till Stockholm för att ekipera, ty min dessous var ständigt bristfällig alltsedan jag rev min bästa skjorta vid Raslinge kyrka Och så tar vi en visa till, herr kommerseråd, ropade han åt Träsken. En visa till, så köra vi vidare. Nå, i Stockholm träffade jag min lilla grevinna och allt annat glömdes.