United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fasligt hyggliga människor var det i alla fall... Vill inte Carlsson ta en halv? Tack så mycket, moster! Ja, det var rart folk, och jag tror nog de kommer igen efter vad jag kunde höra på Ida åtminstone. Det var med ett stort nöje han uttalade namnet, och han inlade i detsamma hela sin överlägsenhet.
För Klemens försvann det rysliga i uppenbarelsen för det heliga, som han inlade i henne. För honom var denne gubbe skön. Under detta uppträde kände sig Petros orolig. Han fruktade, att pelarmannen skulle säga något, som han icke borde. Han skyndade därför att avbryta det med följande ord: Fromme fader, jag har nu tillfredsställt din önskan att se min unge, högt älskade son.
Hon inlade sina saker i en kappsäck, som postiljonen vänligt nog lofvat framskaffa, och sjelf gick hon till fots både för att inbespara skjutspengarne och för att njuta så mycket mera af färden. Det var en sval Augustimorgon hon begynte sin vandring. Det hade regnat under natten och vägarne voro fuktiga; men Hanna bar sin nya, beqväma drägt och var ej besvärad af slaskiga kjolfållar.
Hanna hopkramade brefvet och kastade det i kakelugnen. Derpå inlade hon vexeln i ett nytt kuvert och skref följande rader till svar: „Fru Karin Meilert. Jag sänder eder vexeln tillbaka, emedan jag icke tänker komma till eder. Minnet af min mors sorg står som en mur mellan eder och mig“. Hanna Rappe.
Tidigt skref hon själf noveller och sagor, och det var till först Runebergs poetiska begåfning, som fäste hennes uppmärksamhet vid den unga magistern: det var hennes första och enda tycke, i hvilket hon inlade desto större djup, hängifvenhet och själfförsakelse.
Då och då kunde väl en misstanke vakna inom henne om halten af hennes känslor; hon var icke blind för att den unga flickan i sitt tal när det gällde William inlade en ängslig reservation, som om hon alltid ville hålla sig en bakport öppen; men modern kväfde sjelf denna misstanke, som ofin och ovärdig. Hon såg ju hvarje dag hur lyckliga de voro; och i Almas smekningar fans det ingen reservation.
Fasligt hyggliga människor var det i alla fall... Vill inte Carlsson ta en halv? Tack så mycket, moster! Ja, det var rart folk, och jag tror nog de kommer igen efter vad jag kunde höra på Ida åtminstone. Det var med ett stort nöje han uttalade namnet, och han inlade i detsamma hela sin överlägsenhet.
Hon var hans glädje och stolthet, medhjälparinnan i hans arbeten, tröstarinnan i hans mörka ögonblick. Han hade själv med förkärlek ägnat sig åt hennes uppfostran, och måhända var det detta, som i flickans jungfruliga själ inlade det drag av manligt allvar, som hon ägde.