United States or Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då de kommit till sundet, funno de fallbron uppdragen och på borggården män, som bundit dukar kring sina ansikten, så att föga mer än deras ögon voro synliga; de vandrade för sig själva, likasom de fruktat att komma varandra för nära. Hallå! Ned med bryggan! ropade främlingarne. De få männen på borggården svarade på denna uppmaning med hotande åtbörder, därefter med stenkast och bågskott.
Han vandrade till fots största delen af den långa vägen och var mycket glad, när han någon gång fick sätta sig upp på en oxvagn, som förde honom öfver berg och dalar eller genom täta skogar och öfver svällande fjällbäckar. På detta sätt nådde han slutligen det område, där de hvita främlingarne hade slagit upp sina hyddor i närheten af negerbyarna.
Men främlingarne vadade, obekymrade därom, över sundet. Då flydde slottsfolket i båtar över sjön åt andra sidan. Sedan var det lustigt liv på Ekö slott: dryckeslag och sång till inemot natten, då skaran avtågade, lyst av mordbrandsflammor från torn och tinnar.
Sedan främlingarne avlägsnat sig, lät biskopen åter flytta sig till studerkammaren, där Eufemios på hans befallning kvarstannade hos honom. Lampan var tänd i den dystra kammaren, och regnet piskade dess enda fönster.
Och en av främlingarne, en högvuxen man, rikare klädd än de andra, går honom till möte och bugar djupt. Patern vinkar honom att följa. De närma sig slottstrappan, dit riddar Bengt nedgått för att höra vilka främlingarne äro och vad de vilja. Den högvuxne mannen bugar ödmjukt för herren till Ekö och lägger båda händerna på sin panna.
Yra som gnistorna över en sprakande låga, lätta som vinden på gröna fält, virvla de om varandra efter tonerna av en gäll musik, tills pipor och strängaspel tystna, dansen stannar och flickorna ila tillbaka till de äldre kvinnornas hop. Då synes pater Henrik på fallbryggan; han kommer från klostret, där främlingarne nyss varit.
Gossarne såväl som kappan voro bestämda för en höfding, åt hvilken hans krigare ville gifva det bästa af det byte, som de vunnit i striden mot främlingarne. Barnavännens anmälan 1905 Se föregående nummer!
Men mäktigt frambrusade främlingarnes flod emot Suomis skaror, och längre och längre trängde främlingarne fram, och Suomis ynglingar störtade som tallar för yxan, ty deras gudars makt var krossad och Den Starke stred för främlingarne. Kalmatars yngling stod ännu ensam bland en fallen skara, men nu flög en pil, bevingad, i ynglingens hjerta. Han föll, svärdens klang tystnade, stridsfältet lemnades.
Medan brodern Erland ännu vilade vid ingången till sin grotta och drömde sig in i den bleknande aftonrodnaden, sågs på andra sidan bäcken en av främlingarne, en kraftig yngling med brun hy men blonda lockar, närma sig.
Vem är han? viskade främlingarne och följde honom med blicken, tills han försvunnit i vimlet. Svaren ljödo: Krysanteus, arkonten. Den rike Krysanteus. Filosofen Krysanteus, ärkehedningen. Det sista av dessa svar kom från en kristian.