United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sundet mellan Lovön och Kersön låg nästan lugnt, skyddat mot vindarna av Kersöns höga, skogiga strand.

Han skyndar, ty det förekommer honom, som om korridorens och trappavsatsernas helgonstoder rörde sig och sträckte händer efter honom. Han lockar till sig Käck, vadar över sundet, som skiljer ön från landet ty fallbryggan är, som vanligt om natten, uppdragen och fördjupar sig i skogen, följd av sin trogna hund.

De stego nedför torntrappan och kommo genom en bakport till stranden, där riddarens fiskarbåtar lågo. I den minsta av båtarne rodde honom Sorgbarn över sundet med tysta årtag, att väktaren svårligen kunde höra det, fattade hans hand och förde honom in i skogen.

Det sköt och dundrade hela dagen från berget; ångbåtar visslade i sundet; jakter kommo, lade till och spydde massor med sjöfolk i land. Om aftnarne anlände arbetare upp till gården; slogo lovar kring brunnen och ladugården; falkade efter flickorna; ställde till dansar; söpo med pojkarne och slogos emellanåt.

Och när man satt verandan, hade man deri vackraste utsikten: viken med vassarne, den långa gröna källängen och en sänka genom kalvhagen, att man såg båtarne längst bort i sundet.

För var gång stambon böjde sig och utpekade sundet, där de skulle styra in, kastade han skällsord akter över. Till och med rorgängaren, som med hela sin tyngd lutade sig mot styråran utan att taga ögat från ättehögen under stormskyn, talade högt om sitt missnöje, att ingen behövde fråga honom om hans tankar.

Och när man satt verandan, hade man deri vackraste utsikten: viken med vassarne, den långa gröna källängen och en sänka genom kalvhagen, att man såg båtarne längst bort i sundet.

"Vi skola fara . Jag måste väl göra min lilla gumma till viljes." "Fy, du får inte säga gumma. Det är fult." "Hur skall jag säga? Min lilla rosenknopp? Är det bra?" "Sitt du i aktern, ror jag." "Hvarför det? Du orkar ändå inte." "Eller vi ro inte alls. Om du bara sakta paddlar båten dit till sundet." Alma talade hviskande.

Nu verkade kraften hastigt, sade den lille till sig själv. Stig upp och följ mig! manade hans milda röst. Riddaren steg upp. Sorgbarn fattade hans hand, förde honom nedför trappan, över det skummande sundet och in i skogen. Det är en ryslig natt, sade gossen, vars lockar fladdrade för vinden. Hör, huru det tjuter omkring oss! Det blåser kallt. Tänk, om träden falla över oss, fader!

Sundet gnistrade blått, och solen sken och gröna voro löven. Om nätterna sjöng näktergalen, säger folk, som hört den. Om dagarna drack jag Tom Collins. Hade jag inte gjort det vore jag stilla avliden för länge sen. Redan när jag lämnade Stockholm började det. Det var järnvägen.