United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Krigaren besinnade sig något och genmälde därpå betänksamt: Hör nu, pater Padilla, jag skall säga eder ett ord med all skyldig respekt, och ni kan gärna säga det åt konungen, om ni vill, efter ni är hans biktfar. Det finns folk som hava flera gudar och flera konungar med, men Ivar Bertilsson vet icke av mer än en Gud, en kung och ett fädernesland.

Intet, svarade hövdingen från sin förskansning. Måhända är det skrämseln, som verkat detta. Skrämseln, upprepade riddaren med en ljungande blick. Min son skrämd av edra lömska dolkar? Nej, han var aldrig rädd, kan aldrig vara det. Det är sannolikt, anmärkte pater Henrik, att vreden uttömt den bundne gossens krafter.

Av allt, vad du sagt, vet jag ingenting. Nu började pater Henrik i väl valda ordalag föreställa riddaren, att detta ej var rätta sättet att bemöta en pilgrim, ung och värnlös som denne och kommen i underbart ärende.

Men inom hopen, som nyfikenheten lockat att följa, spred sig som en viskning ordet pesten, och åskådarne skingrades som agnar för vinden. Pater Henrik fattade korset, vandrade fram mellan döda och levande och planterade den heliga sinnebilden mitt jämrens fält. Därefter spredo sig munkarne över svedjelandet för att rädda hednasjälar och lindra plågor.

Men Ekö husfolk försäkrade, att Erland korsade sig andäktigt och läste sina böner med knäppta händer; att han var lydig fader och moder och visade sin lärare, pater Henrik, vördnad; att han var godhjärtad, ehuru häftig, givmild, som alla Månesköldar, och mån om att vara rättvis, ehuru han visst icke alltid var det.

Det var pater Henrik, som talade till en hop av riddar Bengts bönder, som, väpnade med yxor, bågar och spjut, tågat ut för att förfölja det främmande folket. Pater Henrik red en liten skymmel; kring sin munkkappa hade han spänt ett bälte, vari slidan till ett slagsvärd hängde; svärdet förde han i hand.

Märk, att vi äga vad vi tagit! Det är vårt begrepp om äganderätt. Således fritt avtåg med allt vad vi äga? Riddaren svarade ej men fäste tigande sin blick pater Henrik. Utlämnen åtminstone nattvardskalken och den gyllene kronan! Det övriga mån I behålla, sade patern med en suck. Bah, inföll hövdingen, låt oss ej vara småaktiga! Således fritt avtåg med allt vad vi äga!

Under tiden axlade Erland sin kappa och gick. Pater Henrik mottog det främmande folkets ombud i klostrets refektorium. Alla munkar voro närvarande. Hövdingen steg fram, talade och bugade. Patern svarade hans ord vältaligt. Allt tillgick högtidligt och tillika vänligt.

Men pater Henrik sökte gottgöra detta med att visa gossen dess större godhet; när riddaren gått, förde priorn Sorgbarn icke till klosterköket utan till munkarnes bord i refektorium, satte honom vid måltiden mellan sig och den äldste klosterbrodern och talade med munkarne om hans vallfärd och märkvärdiga ärende.

Pater Padilla hade överläst sina ord. Han flyttade genast samtalet in det lärda område, där de övriga åhörarna ej kunde följa honom, och förklarade latin, att han var läkare och stannat i ovisshet om man borde eller icke borde tillskriva stjärnorna något inflytande gångbara sjukdomar.