United States or Antigua and Barbuda ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det blåste vasst ute, men hon ville inte vända om och ta sig något, efter som det bara var ett stenkast att . Halt var det backknallarne och snön småyrde som mjöldamm, men hon kom raskt nog upp till lagården, gick strax in i fjöset, där det var varmt. Där ställde hon sig att lyssna och hörde, att någon viskade inne i fårfållan.

Några stenkast uppåt land presenterade sig staden med bofälliga, storvulna trähus vid en lång gata, som ringlade sig från norr till söder och utvidgade sig midten till ett torg, där kyrkan stod ena sidan, närmast berget, och prästgården andra sidan, närmast hafvet. Hela Tibble tycktes glida utför ett sluttande plan.

Håller jag mig tyst tör de missa mig, mente hon. Men klockspelet sjöng oförtrutet och det var nu tydligt att det drog fram genom allövet, ett stenkast blott från stättan. Mormora! Mormora! Först kom Basse, trettonåringen, Stavas son, sin grevlige faders befallning kristnad till Basilius. En trög och långsam och förståndig gosse, full av hin håle.

Men över de unga granarne kom en fågel flygande, långsamt och knägigt som en uggla, med slokiga vingar, och strax därpå kom en till. Knorr-orr-orr-vip! hördes det i luften, och pang! pang! ur båda bössorna, ur vilka haglen och röken stodo som kvastar. Det knastrade i en björks kvistar och en morkulla dinglade ner ett stenkast från Carlsson.

Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelseSedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned sina knän och bad och sade: »Fader, om det är din vilja, tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.

Det blåste vasst ute, men hon ville inte vända om och ta sig något, efter som det bara var ett stenkast att . Halt var det backknallarne och snön småyrde som mjöldamm, men hon kom raskt nog upp till lagården, gick strax in i fjöset, där det var varmt. Där ställde hon sig att lyssna och hörde, att någon viskade inne i fårfållan.

Skor och strumpor seglade sjelfständigt ned för ån och tråget hade vett att styra i land vid en krökning af stranden några stenkast lägre ned. Barnen hade alla lyssnat med spändt intresse och Bella hade en lång stund glömt att röra i sirapen för att höra slutet af den spännande historien. Blef du icke sjuk efter den betan?

de kommit till sundet, funno de fallbron uppdragen och borggården män, som bundit dukar kring sina ansikten, att föga mer än deras ögon voro synliga; de vandrade för sig själva, likasom de fruktat att komma varandra för nära. Hallå! Ned med bryggan! ropade främlingarne. De männen borggården svarade denna uppmaning med hotande åtbörder, därefter med stenkast och bågskott.

Men över de unga granarne kom en fågel flygande, långsamt och knägigt som en uggla, med slokiga vingar, och strax därpå kom en till. Knorr-orr-orr-vip! hördes det i luften, och pang! pang! ur båda bössorna, ur vilka haglen och röken stodo som kvastar. Det knastrade i en björks kvistar och en morkulla dinglade ner ett stenkast från Carlsson.