United States or Tokelau ? Vote for the TOP Country of the Week !


I ett väl format anförande erinrade en trälleborgare dem om traktens betydelse. Här, från höjden av deras berg, blickade århundraden ner dem. 30-åriga krigets avslutande genom freden i Knäred mellan Karl XII och Napoleon vore för alla tider en lysande bragd, vars storhet de aldrig finge förglömma.

Gregorius är idealist, behöva vi anmärka det, och som sådan är han naturligtvis beundrare av alla Sveriges idealistiska kungar, och således mest Carl XII. Han beslutar sålunda att hålla ett föredrag om Carl XII, men för att avvinna honom ett nytt intresse och erinrande sig benmjölskvarnen, tar han ett sådant ben som icke förr varit malt .

Värst voro vältalarne. »Vår Herre söker människan många vägar! Somliga svepte sig i svenska riksbaneret och föllo framstupa med 25 dolkstyng framför lantmarskalken, andra kastade sig knä och gjorde bön vid Carl XII:s stövlar, men de aldra mest patriotiska framröto sin passionerade kärlek till fosterlandet som älgar i brunsttiden.

Kvick i vändningarna "som en eldgnista", förde Maglena den lysande lilla lågan till en fet tjärvedspinne. Den tog genast eld! Den brann med djuprödt sken, röken ringlade svart, rart tjärdoftande upp i luften. "Ante", ropade Maglena dämpadt , som rädd att med sin blotta röst släcka elden. Ante, som legat med slutna ögon och inbillat sig att han var en Carl XII:s tåliga krigsbuss, såg upp.

Nu gällde det att något ut av allt detta, och det fick Ballhorn genom att göra utdrag ur Estetiska föreningens matrikel där kungens namn stod, och med det namnet kunde man köra långt. Sedan fanns ett brev ibland Carl XII:s utgivna brev, där Carl anhåller att ögonblickligen ritningar till en kasern. Aha! Han förstod arkitektur!

Carl XII som filosof, matematiker, nationalekonom, artilleriofficer, det var gammalt, nej, Carl XII som estetiker, det var nytt. Saken var den, att Carl en gång under vistelsen i Lund blev angripen av en magåkomma och av misstag råkade springa in en föreläsningssal. Olyckan ville att professorn läste estetik.

Folket hurrar hela gatan efter, det rör sig som i en myrstack, fönsterna fyllas, halsar och kikare sträckas fram; en trupp livgardister utklädda till Carl XII:s bussar rida fram och se något brydda ut över den roll de fått sig ålagd; folket hurrar men ser icke ut att vara överväldigat.

Hans dagars tal äro dock numera räknade, emedan han är mycket gammal, och man väntar stundligen höra om någon olycka som hänt honom med det gamla gevärsskrället, vilket han sitter och skurar . Vi hoppas dock att han leva länge och lära att det finns andra idéer än Karl XII och kreatursutställningar, fastän de icke rum i hans hjärna eller hälsas med flaggningar i landsorterna. Moses.

Vad mer? Här har ni Carl XII:s drabanter! Inte tror jag dem och inte ni heller, men de äro roliga att se ! Se dem ! Här ha'n I mina goda vänner, rikets herrar! De förstå sig en god middag och säga inte nej för ett glas! Här har ni piprensarn i röd mössa! Jag har upptagit honom i min omgivning och satt honom bland rikets herrar!

Nu skramlar han emellanåt med sabeln, men det lockar inte något folk! Hans ideal äro naturligtvis Karl XII, svenska folkvisorna och förre ecklesiastikministern. Hans religion är den antagna bänknyckelsreligionen, och hans svenska historia är hans konungars; han tillhör historiska polisen och gör beslag alla ostämplade varor i den vägen.