United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon tycktes ej märka, ja vände ej ens hufvudet, om barnen stojade i rummet eller om något kärl med starkt slammer slogs sönder i köket. Men en gång hördes en röst i salongen, hvilken bragte henne att rycka till och springa upp. När John sedan inträdde, stod hon med båda händerna stödda mot bordet och blickade skrämd mot dörren. "Kommer du inte in? Nymark är der. Han frågar efter dig." "Mig?

Atte hoppade i jullen, hans egen lilla rödmålade julle; därifrån kunde man bäst observera grannlåten i farkosten, som nalkades i långsam fart. Anna ville med i båten, och Hanna och Olga, slutligen också Lilli. Lisa stod ensam kanten af bryggan och såg hur barnen tumlade om båttofterna, hur de lekte, stojade och roade sig.

Det var icke mordbrännaren och det var icke Abraham. Nu drog en skara fabriksflickor förbi, de snattrade och stojade. Mannen vid brända tomten vinkade dem till sig, och nu skreko de högt av förtjusning, skrattade och dansade. Mannen bar i ena handen en snusdosa, i den andra en påse.

Alla befunno sig punktligt vid frukosten iklädda sina bästa kläder, väl rakade, omsorgsfullt kammade; man konverserade, men man disputerade inte, som förr, över ett fyra alnar långt bord; man stojade inte, man talade med halvhög röst och försökte säga genialiteter för att ådraga sig uppmärksamhet mera genom det sagdas förträfflighet än genom röstens styrka; man var blyg, man överbjöd varandra i artighet, man var onaturlig, tillgjord, dum det satt två unga flickor vid bordet.

Det skreks och svors i kapp med ångbåtsbesättningen, gatpojkar kilade af och an, viga som ödlor, lökryssar med sina korgar stojade ut sin vara, soldater i långa och korta chineller och jackor flanerade af och an, det knuffades, man knappt kunde komma fram.

Barnen stojade, föräldrarne suto i det vänligaste samspråk. Finas seminaristiska miner hade försvunnit, hon bara diskuterade med Dion om allt angående hans landtliga hem, hans förvaltareverksamhet och sådant. Lilla Janakkala-frun satt och berättade Clara sin sista sjukdoms besvärligheter, det var alldeles förskräckligt, och Dion hade varit som galen af ängslan och gråtit.