United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ett jubel skallade från led till led, Det var den hälsning, som den mottogs med. Jag stod på kampens kulle. Allt var lugnt, Där vreden rasat nyss, nu rådde friden: Man stred ej mer, man sof där djupt och tungt, Man sof den sömn, som mer ej störs i tiden; Och fanns en vaken, var det blott en vän, Som hos en vän, som somnat, dröjde än.
Karmides såg sig nu vid själva randen av den förbivältrande, svällande folkströmmen. Ett steg till, och han hade varit bortryckt med dess böljor. Han såg ansikten dyka upp och försvinna, ansikten förvridna av dyster vrede. Hämnd, hämnd! Död åt kättarne! Död åt giftblandarne! Död åt atanasianerna! Dessa rop, blandade med andra av samma slag, skallade i hans öron. Han misstog sig således icke.
Lång var milen dock än för vandraren. Aftonen framskred Kulen och mörk. Sin färd försökte den åldrige skynda, När på en gång af bjällror en klang, kringljudande nejden, Nådde hans öra. Förskräckt åt sidan han stapplade undan, Stannande djupt nedsjunken i snön. Stormodigt och högljudt Skallade kuskens varnande rop.
Han lotsade fabrikörn ut i tamburen, där stod Julius Krok. Nå, ingenjören, det blir en livad diskussionsklubb Krok svarade icke, han stod på lur bakom dörren som en katt. När stojet lagt sig något rusade han in i salen, sprang upp på tribunen och drev doktorn en örfil. Nej se! sade redaktören. Lammet tog humör. I nästa ögonblick skållade nya skrattsalvor.
Hyllen Julianus Augustus! Dominus Julianus Augustus! Pylades steg av sin häst och böjde knä. Centurionerna och soldaterna följde hans föredöme. Man höjde svärd och sköldar i luften. Utefter linjen skallade ropet: Dominus Julianus Augustus! De från Akropolis nedtågande skarorna instämde jublande. Därefter kom ordningen till kristianerna.
Bliv god mot henne, lekare, sade han, medan han red bort på den slingrande stigen. Efter överståndna faror och strider började småningom sinnena att slå om i sorglöshet. Det var icke bara det sagda utan lika mycket det outsagda, som sjöng om sin glädje i det vackra vintervädret. Skratt och oskyldig lek skallade genom skogen.
Han vidgick tacksamt, att den stund han tillbragt hos Rakel varit en stund av njutning, det vill säga en skugga av lycka visserligen blott en skugga, men han nöjde sig härmed, ty han hade längesedan givit verkligheten förlorad. Han sökte nu en annan förströelse. Från Kerameikos skallade vilda rop, förnummos tusentals larmande röster. Det var förmodligen inledningskoren till en storartad tragedi.
Och Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret; och på samma gång som offret begynte, begynte ock HERRENS sång ljuda jämte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter. Och hela församlingen föll ned, under det att sången sjöngs och trumpeterna skallade allt detta ända till dess brännoffret var fullbordat.
"Och hela hans röfvarband!" ropade en annan, af hjärtat besannande identiteten. "Låt oss knipa kanaljerna och arrestera dem!" skallade nu från alla sidor. Det behöfdes ej mer.
Ty han gjorde icke några fler invändningar. Han gick bara omkring och läste i sin nya bok. Han kunde läsa både framlänges och baklänges, han höll boken upp och ner, och han läste högt, så att det skallade i hela huset. Till sist satt han en stund för sig själv och funderade. Och så bar det av genom alla rummen, som om han omöjligen kunnat komma nog fort fram.