United States or Ireland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Lång var milen dock än för vandraren. Aftonen framskred Kulen och mörk. Sin färd försökte den åldrige skynda, När en gång af bjällror en klang, kringljudande nejden, Nådde hans öra. Förskräckt åt sidan han stapplade undan, Stannande djupt nedsjunken i snön. Stormodigt och högljudt Skallade kuskens varnande rop.

Elsa kände det, som om hon förlorat mera vid denna brand än de båda gamla och medan berättelsen framskred, såg jag, att hon måste behärska sig för att icke brista i gråt. Ty vad betydde dessa möbler, kläder och husgeråd?

Fabers förbluffade och medlidsamma löje hade icke undgått honom; efter hand som vittnesmålet framskred blev den anklagades ansiktsuttryck och hållning alltmera tryggt överlägset och föraktfullt. grund av sjukdomen tillät man honom att sitta och denna tillåtelse utnyttjade han nu ett nästan väl oförskämt sätt.

Carlsson lade själv in pengarne i chiffonjén och satt vid klaffen halva natten för att räkna. Under den vecka, som följde, gjorde Carlsson täta Dalaröbud, återkom med snickare och målare och höll små mottagningar sin veranda, där han ställt ut ett bord, vid vilket han satt och drack konjak och rökte pipa, övervakande arbetet, som nu framskred med stark fart.

Det fans hos begge en oklar längtan efter något bättre, än det deras lif och tankar hittills innehållit. Bertha tågade vid Vernas sida, och Bella vid Ainas. Allt efter som qvällen framskred, blef det lättare att , och skulle icke deras fötter varit ömma, hade vandringen varit en ren njutning. Solen sänkte sig allt rödare bakom tallskogen i vester.

Vet ni, att ert utkast till det lilla templet körsbärsholmen tar sig förträffligt ut i utförandet, i synnerhet från Rosas fönster, hvarifrån man genom hela längden af poppelallén ser det höja sig som en stor näckblomma ur sjön. Jag blef mer och mer belåten med er, ju längre arbetet framskred.

Carlsson lade själv in pengarne i chiffonjén och satt vid klaffen halva natten för att räkna. Under den vecka, som följde, gjorde Carlsson täta Dalaröbud, återkom med snickare och målare och höll små mottagningar sin veranda, där han ställt ut ett bord, vid vilket han satt och drack konjak och rökte pipa, övervakande arbetet, som nu framskred med stark fart.

Fartygets befälhafvare Heemskerck hade visserligen till en början förklarat, att de skulle qvarstanna i Ishamnen till slutet af Juni, emedan han hoppades, att fartyget skulle kunna vara fritt från den omgifvande isen, men manskapet önskade allt efter som tiden framskred, att man skulle lemna fartyget åt dess öde, öfverge det och begagna båtarne ensamt för återfärden.

Hans hållning var rak, hans gång majestätisk och varhelst han framskred, hälsades han med aktning. Men han var ingen annan än min skolkamrat, Arthur, den olycklige ynglingen. Jag kände genast igen honom, fast han mycket ändrats. För spenslig förr, för bred nu. Det smala, vita ansiktet rött och pussigt. Jag jämförde i sinnet den hjälplöst gråtande pojken med den trygge, ståtlige mannen.