United States or Malta ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vädret är klart och vackert, och isen är som en spegel. Om ni tillåter, kommer jag och hemtar er klockan elfva och har skridskorna med mig." Alma skref endast ett ord till svar: "Kom!" Hon steg hastigt upp, klädde på sig och baddade ansigtet med kallt vatten. Hon hade åter hopp. Nymark skulle trösta henne och skydda henne mot alla elaka menniskors förtal.
Mins ni, hur noga hon i fjol låtsade vara, när inte herr Hallgren ens dugde att spänna på skridskorna? Jo, jag tackar! Få se, om hon ej blir relegerad, sade en femte. Jag täcks knapt säga, att jag är på samma klass, som hon. Hvad tisslas här om för vigtiga ting? frågade Bertha, som i detsamma gick förbi och stack sitt hufvud midt i skocken. Ts! sade en af flickorna hemlighetsfullt.
Men Alma tycktes ej höra honom, utan skyndade vidare utan att se bakom sig. När hon kom till stranden, aftog hon skridskorna, hängde dem öfver armen och gick upp längs den sidan af gatan, som låg i skugga. Hon smög sig fram längs väggarna med ljudlösa steg. På gården stannade hon, såg upp till fönstren och pressade muffen mot sitt bröst. Man gick i köksdörren; hon drog sig undan bakom ett hörn.
I gymnasistkretsar tillsattes redan en kommitté för att uppvakta rektorn med en förfrågan om möjligheten av arrangerandet av ett slädparti med ty åtföljande bal på Fjelkinge gästgivaregård. Man skulle lova att inte dricka glögg eller andra sprithaltiga drycker. Kölden höll i sig. Vid frukostlovet tog man fram skridskorna. Varje rast medförde nya underrättelser.
Men nu tog hon med damtrasan i handen ihop med den närmaste stolen. "Frun ser så underlig ut. Bara inte frun också blir sjuk. Då äro vi illa ute." "Inte blir jag sjuk." "Var frun och åkte skridsko i går hela dagen? Jag tänkte litet det, när jag inte såg skridskorna på hängarn i tamburen, och jag hörde fru Leistén säga åt rektorn " "Hvad sade hon?" frågade Alma hastigt och ryckte till.
Men det behöfdes sedan bara att några skvallerkäringar sågo på er, så var ni genast färdig att återfalla i dem. Märker ni inte också sjelf huru svag ni ännu är?" "Ja, jag är svag, det måste jag medge." De hade kommit ned på isen. Nymark spände skridskorna på hennes fötter. Sedan ilade de hand i hand öfver den blanka isen ut på fjärden. Solen sken, isen glimmade, vädret var friskt.
Nymark spände skridskorna på hennes fötter och bjöd henne handen såsom förr. Ingen skulle kunnat märka något ovanligt, och likväl var hvarje rörelse, ja, hvarje minsta vidrörande, fullt af magnetisk kraft. Alma bäfvade, fruktade och kände sig som i yrsel. Månen sken klart och himmeln syntes högre än vanligt.
Hon såg Hanna närma sig dem med skridskorna i handen. Det låg ej spår af ovilja i Hannas öppna blick, då hon räckte Jenny handen, sägande: förlåt mig, jag väger ej alltid mina ord! Jenny mumlade något, som ingen hörde och skyndade hemåt före de andra. Bella upphann henne. Var ej ledsen, Jenny, bad hon vänligt, jag har ej velat såra dig.