United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Räds inte, Albert; dina viskningar, dina allra tystaste viskningar till dig själv, hör jag; ty jag är så, att jag hör. Store Gud! vem är du då? kan du mera än andra? Du kör så bra och galant, Albert; jag älskar dig. Du älskar mig, men du svarar mig inte? På vad skall jag svara? Hur kunde du höra nyss, vad blott min själ darrande tänkte? Jag älskar din själ, därför hör jag din själs ord. Vad?
Kan hon vara hans själs maka, kan hon göra honom lycklig, denna för småsinnets sorger och omsorger lefvande qvinna? Ack, hvad ville jag icke göra för att kunna gifva någon trefnad åt hans ödsliga lif! Ack, huru många gånger har jag icke, som en vän, visat honom, att hon icke är honom värd!
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.» Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv. Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt. Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig. Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig. Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
Mycken sorg hade han vållat henne med sin otro, och många varma böner hade hon uppsändt för hans själs frälsning, ty hon visste, att han icke blott icke vandrade Herrans vägar, utan till yttermera visso högröstadt och utmanande marscherade utför den väg, som leder till förtappelse men förneka honom sin kärlek kunde hon icke, det fick Gud förlåta henne.
Ja, jag älskade aldrig Helena, utan dig som Helena; det känner jag nu. Singoalla, vill du icke döda mig för rättvisans skull, för min brutna ed och de kval jag förorsakat dig, så döda mig för min egen skull, ty jag ryser för morgondagen. Jag vill icke vakna till vansinne och till hat mot dig, som är min själs hjärta. Singoalla svarade: Din mened är dig tillgiven; för den skall du icke dö.
Han kastade en blick ned på gräsmattan vid foten av kullen, där ännu invid bäckens rand dröjde några av höstens sista blommor. Därifrån svävade hans blick inåt skogen i den riktning, varifrån i forna dagar hans själs älskade hade kommit honom till mötes. Gräva vi här på östra sidan? frågade Johannes. Vi väckas då av morgonrodnaden och kunna hälsa den uppgående solen med en morgonpsalm.
Av medlidande med sig själv beslöt hon glömma honom, vilket icke gjorde henne någon svårighet, då hon hade full sysselsättning med tankarne på religionen och sin själs frälsning. En kort tid därefter lämnade Eusebia Aten. Det fanns intet skäl för henne att kvarstanna där, sedan Petros icke längre kunde uppträda på predikstolen.
Men nu tänkte han ej på sådant; det löfte, han svurit, kände han ingen svårighet att hålla, ty Singoalla var hans själs enda lust; han tänkte blott på att kyssa Singoallas mun, vila vid hennes barm och följa henne till världens ände. Sätt dig bredvid mig, sade flickan, och hör en sägen, som går bland min fars folk.
I det oändliga en ande bor: ur alltets gång en vefylld trängtan gror den är en frihetssuck från varats trälar. Mitt väsens rop är rop ur samma kval, röster från hat, från skog, från berg och dal, min själs befryndade, o fångna själar! I dessa och andra sonetters starka framhäfvande af frihetsbegärets kval och befrielseprocessens smärta ligger, synes det mig, en antydan om den inre söndringen.
Ni vore ju en narr, om ni ville bortkasta edra fullviktiga hundra ungerska gyllen i månaden och er stallmästarebefattning hos konungen, för att ej tala om er själs salighet. Ja, ja, Ivar, ni har varit en vild sälle i edra unga dagar; dessa lutheraner skicka er först till galgen och sedan... ni vet väl vart. Vår kyrka allena kan giva er absolution.