United States or Zimbabwe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tanken på hvad som skulle fås sedan man stigit opp från bordet jemte faderns fortsatta betraktelser öfver Johans inbundna väsen framkallar fortfarande hans tårar. Man stiger opp från bordet. Kom in du, säger fadern och går in i sängkammaren. Modern följer. Bed pappa om förlåtelse, säger hon. Jag har inte gjort det, skriker han nu. Bed pappa om förlåtelse, säger modern, och luggar honom.
Så många krafter i gång för så få personer. Källarmästaren, som gaf mat åt ett par hundra, använde knappast mera. Uppfostran blef snäsor och luggar, »Gud som hafver» och vara lydig. Lifvet tog emot barnet med pligter, bara pligter, inga rättigheter. Allas önskningar skulle fram och barnets undertryckas.
»Han hade hört att byn hette snärpa men visste inte hvar den snärpte hän,» säger ordstäfvet. Småpysarna klämde i att tjuta och hängde sig i gummans kjortlar. Prat! Ditt dumma nöt! Han gör ju bara »påträcker» af folk. Om en stund kom »vilddjuret» in. Ungarna klämde i en ters högre, och det dröjde en god stund, innan gumman kunde genom örfilar och luggar få dem tysta och lugna.
Ingen såg på den hopsjunkna gestalten. Der kommo två pigor med hvar sin gesällpojke under armen. De hade friserade luggar, sjaletterna kokett på de höga frisurerna, och skrattade utmanande och rått åt sina kavaljerer. Nadja kände som en elektrisk stöt. Hon höjde på hufvudet, rätade på sig, lystrade som en kasserad militärhäst efter en bekant marschmelodi.
Hans första förnimmelser så som han sedan erinrat sig dem, voro fruktan och hunger. Han var mörkrädd, strykrädd, rädd för att göra alla till olags, rädd att falla, stöta sig, gå i vägen. Han var rädd för brödernas näfvar, pigornas luggar, mormors snubbor, mors ris och fars rotting.