United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den dikt, som förekommer i kapitlet » Sorgbarn », får först i tredje upplagan sin n. v. lydelse; förut löd den helt olika, sålunda: »Vredgas icke, goda moder, gråt ej heller, goda moder, om du icke är en syster till den mörka nattens skyar; ty när nattens skyar vredgas, fräsa blixtar över världen, och den vida världen bävar ty när nattens skyar gråta, då förrinna de i tårar, då försvinna de i tårar, och de äro icke mera.»
En dag då fönstret stod öppet igenslogs det af vinden, kullkastade min kruka och afbröt min krona. Mina tårar strömmade utefter den nakna stammen, jag trodde, att jag skulle förrinna i gråt. Förtretad kastade den unga flickan undan mig och min kruka, och jag var glad att få dö, jag hade känt nog af lifvets bitterhet.
Dock än en gång slår höfdingen hastigt upp sin blick; han varsnar Wainahée, innan hon hinner hasta undan, han störtar upp och stöter henne med ett slag af sin hand ifrån sig, så att hon sjunker ned blödande; men ej långt derifrån dignar han sjelf åter maktlös ned i vild feberyra. Wainahée, hvarföre skall du vakna än en gång, hvarföre låter du icke din blod förrinna, kan den stolta icke dö?
Som vattnen i öknen, de snabbt ju förrinna, Snart skuggans och domningens land skall hon hinna, Der bröstet ej mera för njutningen slår; Der källan förtorkar till sällhetens tår. Så blicka då bort, att i frid hon af lifvet Må tömma det malt, som åt Henne blef gifvet, Och sluta dess Sabbath och mätt af dess fröjd, Bege sig till tystnadens boningar nöjd.