United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !


»Hundra år hava förgått sedan dessa portar öppnades och nu vill man stänga dem för alltid! Är det sant? Vi tro det icke! Vi hoppas och tro av innersta hjärta att när det kommer därhän, att templet skall slopas, skola alla som en man samla sig däromkring och ropa: rör ej vid helgedomen! Den kungliga skaparens ande svävar ännu över vattnen och uttalar sitt varde ljus!

"Men jag sade honom", fortfor ynglingen, "att jag för ingen vågade yppa, att jag varit åsen, for mörkret bort från djupet, och det blef dager. Denna gång voro vi länge tillsammans, ock sedan träffades vi dageligen. Jag satt höjderna och såg öfver vattnen, och han satt nära invid och såg mig, och hans öga var gladt och troget som en hunds.

Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand. Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

Och molnet af eldar klöfs, Och genom ödsliga höjders vidd, Doft öfverröstande stormen, For himlens mäktiga dån. talade Morvens kung: "En dag, lik denna, jag såg en gång, Det var den dagen hafvet, När dig, o flicka, jag fann. Darg hette en man. Hans namn sång ej nämna. I biltog färd, Förskjuten, hatad och hemlös, Kring vattnen sökte han rof.

Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned. Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem. Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind. Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

Frisk blåser en vind från nord; När vattnen dagas i morgon, kung, Ett åskmoln för den af segel Emot din bäfvande strand'." Den åldrige slöt. Ett sken Af rodnad syntes flickans kind. "Hvi hotar", sporde hon sakta, "Oihonnas hjälte ditt land?" talte Morannal än: "En skatt jag äger, han fordrar den; I bardens toner den klingat Och lockat ynglingens håg. O dotter, förnim hans ord!

Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han. När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått, när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle, såg han och uppenbarade henne, lät han henne stå fram, utforskade han henne.

Ögonen mätte icke mera vattnen, de bespäjade den fläck af horisonten, därifrån fartyget skulle komma. Och det syntes, följde hon det med hopp och fruktan ända tils det kom fram. Ångestfullt betraktade hon hvarje främmande herre, som hon upptäkte fartyget. Skall han icke slutligen uppenbara sig? Fåfängt hopp! Han visade sig ej. De flyttade tillbaka till staden.

Ty säger Herren, HERREN: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik någon stad som ingen bebor, ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig och de stora vattnen betäcka dig, störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven, till folk som levde för länge sedan; och lik en längesedan ödelagd plats får du ligga där i jordens djup, hos dem som hava farit ned i graven.

Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst. Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud! För sångmästaren, efter »Liljor»; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.