United States or Paraguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är ingen fabel, allrakäraste fröken. Näst Guds ord, är detta det vissaste av allt visst. Har jag icke berättat er om den vise polacken Copernicus? Men låt det nu vara. Ni ville att jag skulle spå er i handen. Jag säger ingenting annat om den, än att det är en god människas hand. Gud välsigne er. Det är i eder något av örnen och något av duvan.
Men dukar du opp en fabel Och ljuger mig full här nu, Så går jag och tar min sabel Och klyfver ditt hufvud itu." Det var Matts kusk, soldaten, Han blef ej så lätt försagd; Väl hade han gjort mandaten, Men svarade själf för sin bragd. "Hur? Ljuga här?" stolt han sade, "En skam är att misstros så. Väl svårare skuld jag hade Och ljög ej, herre, ändå.
Då sade ingeniören dessa gåtfulla ord: » Jordens glödande inre är en fabel. » Reportern sprang upp. Han blef så förbluffad öfver denna djärfva sats, att han stack kopieblyertsen i munnen och därmed erhöll ett något förfruset utseende.
»Högst besynnerligt allt det här. Säg, träffas ingeniören hemma hos sig nu?» »Ja.» »Då vill jag genast begifva mig dit.» »Ni når fram på åtta timmar om ni kör raskt.» Med troika reste reportern mot norr, hela tiden mot norr. »Jordens glödande inre är en fabel» Ingeniör Ostro Pompowski satt hemma i sin bostad då reportern susade in på gården i sitt trespann.
Maurice Donnay återvänder i sin nyaste komedi till ett af sina äldsta motiv. Han upprepar ju inte direkte i Les éclaireuses den pikanta fabel han till sitt eget stora nöje sysslade med i debutkomedien Lysistrata vid tiden för sin verksamhet under Svarta Kattens hägn på Montmartre. Men beröringspunkterna mellan de båda styckena äro tämligen tydliga och ganska många.
Och lika fullt satt denne man och påstod helt fräckt, att det alltsammans var en fabel och att jordens inre alls inte var glödande. »Han är alldeles fullkomligt galen,» tänkte reportern åter igen och satte sig i en stol och stoppade en cigarr i munnen. Cigarren hade maggördel och var af ypperlig kvalitet.