United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gud själf han skådar med väl behag En sådan frid och förening; Han bjuder den i sin helga lag, Den är hans vilja och mening; Och därför låter han ock ur den En rik välsignelse flöda För jorden släkter, som blomstra än, När vi gått bort till de döda, För himlen en brodd och gröda.
Därför höll hon sig helst till det gamla och föreställde sig Gud som en gammal man, stapplande fram i sin himmel med staf i hand och stödjande sig så hårdt på stafven, att dess brodd ofta trängde genom emaljgolfvet och lämnade efter sig små hål, genom hvilka en och annan glimt af himmelens härlighet strålade ned till jordens mörker.
När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen, då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker; då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor. De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle, till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes, till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd? Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar? Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Nalkas du udden, som nu tycks träffa det mötande landet, Öppnas en vidare rymd af vatten, och trefliga byar Skymta på stränderna fram, och kyrkan lyser i fjärran. Äter på andra sidan hvad fält af odlade tegar, Bördiga, höljda af brodd, omgifna af skogiga höjder! Innan vi resa, skjuta de ax och mogna och gulna Skönare blott, mest sköna likväl, då vi sakna dem sedan.
Det skulle alltid sitta kvar liksom en brodd af misstro; nu skulle lögnen komma in mellan dem. Då ville hon hellre gå sin väg, ensam ut i den vida verlden. Verlden var så stor, der fans nog rum för dem alla alla tre utan att de behöfde korsa och förbittra hvarandras lif. Så hade då hennes blinda kärlek fört henne hit ut i den yttersta ensamhet. Bäst att icke träffas.
Om kärlek drömde hon först och sist: om Romeos och Julias, om Axels och Marias kärlek en hägring af öfversinnlig salighet i den rena luften öfver en vaknande natur. Det var vår och det var morgon, och känslans bleka brodd, som dittills trefvat i mörker, sköt bäfvande upp ur myllan, i väntan på värme och ljus.
De hade torterat honom till lögn, de hade snokat i hans själ, ryckt upp god brodd såsom föregifvet ogräs, de ville qväfva hans jag, som hade lika stor rätt att vara som deras; de hade aldrig öfversett med hans fel, hvarför skulle han öfverse med deras? Derför att Kristus hade sagt ... Han gaf fan hvad Kristus hade sagt, för det hade ingen tillämpning mer.