United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon undvek mig sitt stilla sätt, och hon gjorde det för att jag icke vid sådana tillfällen skulle komma åt att fråga henne. Jag kan aldrig glömma, vilken ångest som under denna tid behärskade mig. Den kom smygande över mig nattetid, när jag satt ensam vid mitt skrivbord.

Hon är fem år äldre än du, men i övrigt är det inte något fel med henne. För resten stod det inte bättre att . Jag vred mig i ångest men behärskade mig; och rätt vad det var, fick jag en god idé. Jag sa: Kära mor, när du talade med mäklaren om mina förmögenhetsvillkor, hur stor årlig inkomst nämnde du ? Hon svarade: Ett tusen gulden.

Men någon kom, och med ansträngt ansikte, ty han kände ett häftigt begär efter Lisas slanka, vackra kropp just nu, slet han sig lös, behärskade sig och frågade henne, fortfarande med armen om hennes liv, vem gästen med glasögonen var. Lisa svarade ögonblickligen, uttalade ett namn som kom honom att draga sig bort och blekna.

Emellertid ansåg han ännu icke tiden vara inne att giva sin vrede lösa tyglar; han behärskade sig och fortfor: Men om du tycker om flickan, skulle du väl icke vilja stå i vägen för hennes lycka, min vän? Menar patron, att hon skall bli lycklig, bara hon får en rik man? Ställ inga frågor mig, karl, utan svara själv!

Denna uppsats är något af det allra vackraste i boken, öfver hufvud taget något af det vackraste som modern svensk essaykonst har skapat. Med en känsla, under hvars behärskade form anas den djupa, brinnande öfvertygelsen, uttryckes vördnaden för arbetet och forskningen, och vi säga oss, att vi här ha trädt egendomligt nära den rastlöse forskare och aldrig hvilande arbetare, som författaren

Wolfgang arbetade. Han blev skickligare och djärvare i sina flykter och det hade hänt, att han flere gånger styrt rätt över Medelhavet helt till den afrikanska kusten och vänt åter utan att en enda gång taga vattenytan. Han behärskade sitt hydroplan till fulländning.

I trots av vår upprörda sinnesstämning behärskade vi oss och sökte lugna den förtvivlade flickan. Och vi sa: Om den unge mannen någonsin mer tilltalar dig, får du icke svara försåvitt han inte frågar dig om priset en vara eller eljest något, som angår affären. Hon lovade och vi sökte åter invagga oss i lugn. Vad hände?

Klockan tio kom Ingeborg, den ensliga förriderskan till nattens garde. Hon gav signalen till uppbrott för de andra. Ännu en halvtimme såg man kvarblivna medlemmar av det demokratiska genombrottet; var deras tid förbi, och Ingeborg, Anna, Johanna och Amanda behärskade gatan. Det var hederliga och snälla flickor, och jag skall inte säga något ont om dem deras gravar.

Det var ett mycket pinsamt ögonblick för Erlandsson, men han behärskade sig och överlämnade etthundra kronor till Hilmér, som genast lät det orättfångna godset försvinna i sin ficka. "Nu känner jag igen honom!" sade Hilmér. "Det är Erlandsson. Alldeles tvärsäkert. Egendomligt att jag inte kände igen honom förut. Herrarna kan låta honom ."

Jag var nära att kvävas av fröjd, men jag behärskade mig och svarade: Jag har sett henne någon gång i förbifarten och hon förefaller mig att vara ganska täck. Men har hon inte en vårta överläppen? fick jag en örfil för min oförnöjsamhets skull och mor for omkring för att pynta våra fattiga rum efter bästa förmåga och göra dem värdiga det fina besöket.