landtlolla

Uppdaterad: 3 maj 2025

Aldrig i lifvet, tänkte jag i mitt sinne. Men i detsamma gick det upp för mig: Agnes! Hon sträkte ut sin hand, och jag fattade den med hjärtlig glädje, fastän blygheten strax därpå började ansätta mig. Hon var så hög, så värdig och fin. I bredd med henne såg jag ut som en landtlolla. Ännu aldrig hade min egen obetydlighet varit så i ögonen fallande och så förarglig som i detta ögonblick.

Minna Canth - Noveller