United States or American Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du lämnar världens stoj och brus Och vandrar till Guds stilla hus; Där möts den oförtöfvadt. Hvad tungt dig förr på sinnet låg, Där hjälper Gud att bära; Hvad mörker var i själ och håg, Blir ljust af ljusets lära; Hvad vissnadt var och utan hopp, Välsignas, väckes, blomstrar opp, Där lifvets sol är nära.
Fiender, det vill säga de som sårats av mitt onda viljande, så att varje gång jag uppspårar en fiende får mitt samvete en stöt. Följande dag efter några timmars sömn väckes jag av min lilla Christines kvittrande röst, och allt är glömt; jag hängiver mig åt mina vanliga arbeten, som gå bra.
Om vintermorgonen väckes sjuåringen och bröderna klockan sex vid kolmörker af husan. Han är icke fullsöfd, utan har ännu sömnfebern i kroppen. Far och mor och småsyskon och pigor fortfara att sofva.
De voro vänner fadern och han, för första gången, och han älskade fadern nu, när han steg ner till honom. En natt väckes han i sömnen af faderns röst. Han spritter upp. Det är mörkt i rummet. I mörkret hör han rösten, som djup och darrande säger: vill gossarna komma in till mammas dödsbädd! Nu slog det ner som ett åskslag öfver honom.
Af dödens natt Hans blick betäckes Dock nej, utaf de Sinas skri Han till förnyad jemmer väckes Och skådar, hur i slafveri En Ammons krigar-flock dem för, Och tiofallt Han döden dör. Ty allt hvad lifvet bittrast har, Och allt hvad tanken hemskast äger Än med en här af fasor drar Förbi Hans själ på smärtans läger.
Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat, så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen. Och han sade till mig: »Vad ser du?» Jag svarade: »Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.»
Väl behöfs i fält gevär, Men att såsom Fieandt strida Kan väl också ha sin sida. Därför säga ock hans män, När det väckes fråga än Om de tusende besvären, Landets fall och hufvudhären: "Annorlunda kriget gått, Om en general man fått, Som förstått värdera tiden, Och som rökt tobak i striden." Sandels, han satt i Pardala by, Åt frukost i allsköns ro.
En hade sett honom äta med gaffel på Gästis, en annan hade hört honom vägra att taga fyra supar vid smörgåsbordet, en annan hade sett honom rida på Stockholmsvägen. Han besökte föreläsningar och kollegier regelbundet; han var alltså ett dumhuvud, det syntes ju också på hans yttre. En morgon väckes den olycklige av en stor landsman, som svär på att han måste låna honom pengar.
Hos honom väckes således i enlighet med gudarnas ändamål samma kämpahåg, som fört hans fader i dennes ungdom ut på vikingafärder, och han följer den och far.