United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Oktoberhimlen, rensad av stormen, var nu fullkomligt klar i stjärnornas tindrande sken, luften mild och månen ännu icke uppgången över horisonten. Ingenting, icke ens de låga ruinerna, skymde här den vida synkretsen. Lyktan gick förut, och de två männen följde, tilldess de uppnådde en liten platå på kullens översta topp.
Hell morgonstjärna, mild och ren, Guds nåds och sannings klara sken, För oss är du uppgången: Hell Davids son af Jakobs släkt! Mot dig, mot dig min famn är sträckt, Min brudgum, tag mig fången! Ljuflig, ljuflig, Hög och härlig, Blid och kärlig, Full af nåde, Herre, till din brud du skåde! Min pärla du i snöhvit skrud, Marias son, dock sanner Gud, Min frälsare och konung!
Därnäst arbetade leviterna under Rehum, Banis son; därbredvid arbetade Hasabja, hövdingen över ena hälften av Kegilas område, för sitt område. Därnäst arbetade deras bröder under Bavai, Henadads son, hövdingen över andra hälften av Kegilas område. Därbredvid sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jesuas son, hövdingen över Mispa, nämligen från platsen mitt emot uppgången till tyghuset i Vinkeln.
På den fjerde dagen när Solen uppgången var, uppväckte Gud Thamar, Asareels dotter, Ethams sons, Jabes sons, en af de Förstar i Israël, att Hon qvinnorna trösta skulle, och Hennes röst hördes ibland dem; men Hon talade denna visones ord. Din dag, o sol, är skön och klar För jorden åter uppenbar; Och natt och mörker sig på nytt I glans och härlighet förbytt.
Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred. Och dess förhus låg mot den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg. Därefter förde han mig till den norra porten och mätte den; den var lika stor som de andra. Så ock dess vaktkamrar, murpelare och förhus, och fönster funnos på den runt omkring.
Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred. Och dess murpelare stodo vid den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg. Och en tempelkammare med sin ingång fanns vid murpelarna, i portarna; där skulle man skölja brännoffren.
Den fullt vaknade Ximena, den genomandade formen, den tonlika, som har sitt eget lif, men lefver blott för att älska, som har sitt eget ljud, men ljuder blott för att förmälas i en harmoni. Och slutellgen Juanna, hvad är hon? Kvinnan, uppgången i flamman af sin egen eld, ägande själf sin kärlek, hängifven, men liksom lågan, som är fientlig mot hvarje annat famntag än lågans.
Den yttre världen var så gott som försvunnen för hans öga; den var uppgången i Eusebia, och Eusebia syntes honom icke som någonting yttre, utan som en del av honom själv. Klemens hade nu äntligen hunnit den punkt, vartill han strävat; världen med dess frestelser fanns för honom icke mera.
Ja, nådens Herre du, Lys nåd uti vårt sinne, Att när det dagas ute nu, Ej mörker rår där inne. Ty bodde vi i solens hus Och idel strålar såge, Men hade icke dig till ljus, I dunkel natt vi låge. Kom, du vår rätta sol och dag, Sänd af ditt ljus en strimma, Och synden i vår själ förtag, Som är dess natt och dimma. Du lifvets sol, i Kristus här Till världens fröjd uppgången!
Och dess förhus låg utåt den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg. Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där; den var lika stor som de andra. Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring.