United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Till och med den milde Atterbom skrifver »poet, vagabund, mördad en källare» och erkänner att han egentligen ämnade affärda honom helt kort. »Men den bleka och blodiga ynglingavålnaden kan ej nära håll betraktas utan att gripa hjertat med sällsam dragningDet är ej under, att han sålunda, först af dem som genomögnat hans ovårdade dikter och sedan af hela hopen af eftersägare, blifvit betraktad som en förolyckad sälle med det sämsta umgänge, och utsväfvande till sina seder, utfattig och sluskig till bostad och klädedrägt.

Här växte syrenerna tätt, gullregnen hängde praktfulla och tungt ned över ovårdade grupper och rabatter, där pionerna slokade övermogna mot jorden, och rosenbuskarna trängdes för att luft. Här fanns allt, vad min hustru älskade av stämning och natur. Här fanns något av en döende melankolisk frodighet, vilken stämde med hela hennes själsliv.

Herr Söderberg såg mig med förvåning i sitt ovårdade ansikte, sade han: Poker har jag spelat mycket både här och i Amerika, men jag har inga pengar och som jag är klädd Den saken ordna vi, om ni tillåter. Jag tog ifrån herr Söderberg hans portfölj och tog in honom själv i min sängkammare.

Han tyckte att tillvaron hos den stackars gubben, som såg vänligt honom, i hans kalla ovårdade stuga, var vida att föredraga framför det stora ljusa kök där man bara "trätte" med, och snäste hvarandra. Lättare i sinnet sprang han opp, sedan han sett till att vedklubbarna i spisen tagit eld och att farfar blifvit afklädd och kommit i säng. Grels stod ute trappan Ante kom ditåt.

Myro undrade över en sådan lag, men lovade gråtande att uppfylla hans önskan. Därefter tryckte rabbi Jonas hennes hand med nästan våldsam styrka och avlägsnade sig. Myro återvände till sin ensamma boning. Nästa morgon var hon tidigt uppe för att följa sin väninna och sin lille älskling till graven. Två slavar buro den för mor och son gemensamma kistan till den ensliga, ovårdade begravningsplatsen.

Dess nuvarande förfall, dess ovårdade skick, det över gångarne växande ogräset, de lutande vårdarne med sina utplånade inskrifter, de stympade basrelieferna och fallna stoderna talade ock med hävdernas tunga.

Det omedelbaraste intrycket vid genomläsandet af Lucidors tillfällighetspoem är deras opassande språk och ovårdade stil. Att de äro skrifna medelklassens hvardagsspråk och ej enligt ett konstnärligt manér, är icke ensamt nog att förklara det. Vi måste veta att tidens samtalston verkligen var sådan.

Atterbom säger härom: »Sällskapslifvets tänkesätt lär den tiden varit, att, när man var nogräknad med gerningarna, behöfde man ej vara det särdeles med orden, åtminstone ej med poetens ordHvad det ovårdade språket beträffar, måste vi besinna, att vi nu för våra kritiska ögon hafva stycken, som Lucidor kanske aldrig ämnade för efterverlden.