United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Doktorn såg på bordet och på fönsterbrädet. Bläck och penna? Sådant fans inte. Tiina Katri sprang in till gårdsfolket för att begära. Doktorn undvek Holpainens frågande blickar och såg ut genom fönstret. Kan hon botas? frågade pastorn, men fick intet svar. Heikura hemtade sjelf papper och bläckflaska samt penna och stälde dem på bordet. De voro alla tysta, under tiden doktorn skref.
Men svårt var det, hjertat bultade och alla pulsar slogo och kroppen slungades hit och dit i krampaktiga ryckningar. Hon andades flåsande, höll med ena handen hårdt fast i Holpainens skjorta, och med den andra slog hon oupphörligt i luften, för att skrämma bort de der, som lurade bakom henne och hvilka genast närmade sig, så fort hon det minsta upphörde att hota dem.
Hvarför slog du mig? Mari pressade läpparna tillhopa och sade ingenting. Det var som om någon makt drifvit henne att ånyo störta sig på honom, men hon hejdade sig. Hvarför slog du mig? Mari, hör du! Du är ju vaken, eller hur? Jo. Ljudet af Holpainens röst lugnade henne. Medvetandet återvände, hon begrep att hon var tokig.
En gammal vadmalsrock, gråbrunaktig, hängde omkring honom, och byxorna voro sönder bak. Tomt och ödsligt föreföll Holpainens rum dagen derpå. Två personer hade samtidigt förts bort, modren och lilla Anni. Hellu var rädd för lidret, der lilla Annis lik var; hon gjorde en lång omväg, hvar gång hon gick der förbi efter ved. Och om hon måste gå ut i mörkret, skälfde hon som en garnhärfva.
Hon kände lust att skrika, men bakom all denna förvirring och fruktan hade hon dock en förnimmelse af, att hon med sitt skrik skulle väcka alla de andra, hvilka sofvo så lugnt. Derför knöt hon blott näfvarne åt dem och försökte trycka sig ännu närmare Holpainens rygg. Och hon tvang sig att vara tyst och skrek inte.
Om han i morgon skulle försöka få åt henne någonting ... om han skulle täckas begära af Tiina Katri ... ja, det skulle han göra och berätta hur skrämd han hade blifvit i natt; då skulle Tiina Katri nog hjelpa dem... Här stannade Holpainens tankar, ty lilla Anni började vakna.
Holpainens hår reste sig på ända och han gick förbi dem in. Herre Gud! suckade Tiina Katri sakta, stannade och tryckte handen mot sitt hjerta. Kära barn, gå in till gårdsfolket och stanna der. Säg att jag skickade er. Hon sköt dem mildt ner från trapporna och vände sedan sjelf tillbaka. Ljudet hade förbytt sig till skrik.