United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och det är en betecknande omständighet, att just han, hvars lif var så stormigt, hvilken »omkom, genomborrad af svärd», och som gifvit oss våra hemskaste psalmer, i dessa poem äfven skänker oss, vi veta icke hvilken ålderdomlig och ljuf flägt från den gamla goda tiden. »Så måste iagh digh, kiärste vänn, förlåta», hvars slutverser vi förut citerat, är enligt vår mening den innerligaste af dem alla.
Men de märkte icke i sin förtjusning att dessa blomster, långt ifrån att upplifvas af morgonstundens friska flägt, snarare dignade under eftersommarens hetta och sömngifvande sol. De insågo ej, de öfverdådiga segrarne, att den nya poesin saknade manlighet och kraft, djerfhet och eld. De hade sjelfva för mycket deraf. De sågo blott den fulländade formen, den utsökta civilisationen, som de saknade.
Det var lifvets sista andedrag dernedifrån. Derefter rådde dödens stillhet öfverallt. Skogen stod som en kyrkogård, fjärden var som en is, så orörlig. Inte en fågel, inte en flägt... Patronen lyssnade länge. Ingen hade hört eller sett något, intet vittne, intet lefvande. Månen sqvallrar icke, och icke hafvet. Åtminstone på det stället ligger man lugnt.
Och Achior gick till Maheli och förtäljde hvad öfverenskommit var, och han sade: "Inom fem dagar skall staden öfverlemnas åt fienden, om ej hjelp kommer, och hvadan skulle den komma? I östan och vestan finns ingen, som skulle våga stå emot konung Nebukadnesar". "Herren Israels Gud", svarade Maheli, "mot honom äro jordens konungar som stoft och deras makt och herrlighet en flägt!"
Och när det icke hjelpte, höjde han hotande armen utan en gnista ridderlighet. Det var en björn utan manér och omöjlig att uppfostra. Och der han gick fram, skallade det hånande skratt efter honom. Han hade varit färdig att »märka» flere än en af »damerna» med sin knytnäfve, han hade sinnet uppe, det hade bara behöfts en flägt, och det hade brustit ut och tagit låga.
Men nu hördes en ton från harpans strängar, en sakta flägt krusade det matta vattnet, en sång hördes, orden hördes, Kalmatars båt stannade. Tuoni stannade ej, han skyndade framåt sin gång. "Det är för sent, du gamla sångare" ropade Kalma på stranden. "Tuoni återger ej det rof han fattat. Skynda med färjan, från Manala återvänder ingen".
Spela en polska, en Hollolapolska! skrek Matti, lifvad af bränvin och en återuppvaknad danslust, yster och med en flägt af den forna, ungdomliga lifligheten. Spela en polska, svarteman, så vi få dansa! Der har min flicka inga konstiga steg att göra, för jag sparkar för henne, det lofvar jag er!
När morgonen kom, låg han åter ute, denna gång på vägen till staden. Han sof. Det var kallt och lugnt, ej en flägt rördes. Termometrarne inne i staden visade på 20° under fryspunkten. Men han sof, han den muntre dansören, som ännu i går tänkt att bli en god menniska! Han sof. En tung, iskall sömn. Hans hjerta klappade ännu, hans pulsar slogo och den öppna munnen andades lif.
Barndomsminnena utvisa alla huru som dels sinnena först vakna och absorbera de lifligaste intrycken, känslorna röras vid minsta flägt, huru senare iakttagelserna hufvudsakligen rigta sig på bjerta företeelser, sist på moraliska förhållanden, känsla af rätt och orätt, våld och barmhertighet.