United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han tyckte icke om »det råa, smutsiga, obildade folket, som visade så föga hyfsning att de presenterade sig i badstuskick». Han piskade på hästarne och for vidare. Nu kom han med sitt ekipage till torparnes badstugor. Damerna i släden skulle egentligen nu rodnat ännu mer... Derinne i bastun gick nemligen just nu hett till.
Längre bort, åt hagen till, lågo fähus och loge; i en dunge av resliga ekar hade bastun och källaren sina skuggiga platser; och längst ut i södra ängen syntes taket av en förfallen smedja. Nere vid vikens inre ända stodo sjöbodarne intill båtbryggan och där var även hamnen för båtarne. Utan att beundra landskapets skönheter syntes Carlsson dock angenämt tilltalad av det hela.
Ella gick. Gubben blef ensam derinne. På gården var det nu lif och rörelse. Inom inhägnaden mjölkades korna af pigorna och yngsta värdinnan, och de äldre qvinnorna kommo från bastun, skämtande och glada, eldröda i sina ansigten.
Längre bort, åt hagen till, lågo fähus och loge; i en dunge av resliga ekar hade bastun och källaren sina skuggiga platser; och längst ut i södra ängen syntes taket av en förfallen smedja. Nere vid vikens inre ända stodo sjöbodarne intill båtbryggan och där var även hamnen för båtarne. Utan att beundra landskapets skönheter syntes Carlsson dock angenämt tilltalad av det hela.
Och nu skulle han lemna allt detta med denna qvinna, som han ännu aldrig rätt kunnat lita på, som oaktadt sin ungdom var starkare än han, klokare än han. Gjorde han rätt? Det var frågan. Erkko kom ifrån boden med en stor så på armarne. Kom till brunnen, så få vi lite mer väta ropade han och så i bastun med dig! Det är icke vinterväder derinne!
Han tänkte på annat. Han längtade bort till henne som han nyss lemnat. Han gick öfver gärdet och tog vägen rakt åt Toimilas hage. Efter en half timmes vandring kom han till stranden nära granngården. Der stod en gammal ria, tom och stor, och der bakom var den plats, på hvilken Toimila-ungdomen brukade samlas om lördagsqvällarne för att språkas vid efter bastun.
Skymningen har fallit på. Mörkret upplyses af en ensam stjerna. Kölden knäpper i knutarne. Ute knarrar det under fötterna när man går. Håret betäckes med rimfrost. Borta i skogen låter det som om någon gret. Det är ulfven som »sjunger». Far och mor bada, i bastun äro flere, men icke Matti och Annikka. De ha gått hem igen, de hade glömt qvastarne, de tanklösa barnen.