United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Knappt ännu himlen morgonrodnan, Knappt himlen morgonstjärnan lyste, När för konung Radoslaus i sömnen Sjöng en svala. för honom sjöng hon: "Upp, o konung! Oblidt var ditt öde, du här dig lade ned att sofva. Och du slumrar trygg till morgonväkten? Se, från dig har Lika ren gjort affall Jämte Korbau och det flacka Kotar, Från Cettines stränder allt till hafvet."

Den organiska kemien har hittills marscherat fram från stenkolstjäran, hvarför skulle den icke kunna taga cellulosaluten till »operationsbas» för nästa stora framryckning? Detta organiska affall har kanske icke en sådan mångfald af kemiska individer att uppvisa, men framtiden skall lära, om icke de, som finnas, äro värdefullare.

Sedan ett par år tillverkar en svensk fabrik granbarkextrakt. Det kan synas, som borde denna fabrikation vara synnerligen vinstgifvande här i landet, där stora mängder sulfitcellulosa tillverkas af granved, hvars bark följaktligen är ett värdelöst affall. Men i själfva verket ställa sig insamlingskostnaderna för barken höga, att extrakttillverkningen blir föga rentabel.

Knappt förnummit hade Radoslaus Denna stämma, när sin son han ropte: "Upp, min käre son, och låt oss båda Snabbt från alla sidor samla härar! Se, från oss har Lika ren gjort affall Jämte Korbau och det flacka Kotar, Från Cettines stränder allt till hafvet."

Det är också afgjordt, om man en gång antar, att ett återgående stegvis från den vådliga ställning, i hvilken människan genom sitt naturliga affall befinner sig, icke är annat än synd och skam, att man tillika måste uppmana henne att göra ett språng till den rätta punkten, äfven hon därigenom måste helt och hållet krossas.

Hvar och en, som ej förnekar möjligheten af att falla bort, bör ju ej hafva någon svårighet att forstå en enkel sak. Men ske inga affall under de tusen åren? Jo, i mindre skala, men de behandlas enligt samma regel som i församlingen i den apostoliska tiden. Ananias och Saffira, som föllo bort i girighet och skrymteri, blefvo ögonblickligen dödade.

Rätt till utträde ur statskyrkan medgafs icke förr än år 1860. Ända dittills gällde straff för »affall» från statskyrkans lära, och straffet var icke mindre än landsförvisning och arfsrättens förlust. Man lyckades ej häller en gång helt och hållet frigöra sig från den gamla uppfattningen.

Den nye ägaren af Elofsnäs kastar sina blickar Fastböle, den gamla bondgården. Strandberg har bondens vis lefvat i släktet, han har fattat den enskildes lif som bandet mellan forntid och framtid. Sönernas affall har i hans ögon gjort hans gärning gagnlös. Han står i begrepp att sälja gården. I