Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Det är ganska vanligt, att man hör vers deklameras så, att allt markerande af den enskilta versens isolerade och själfbestående natur åsidosättes.
Om man därföre med gehör för versens harmoniska princip hör någon, som deklamerar utan att med en pauserande modifikation i rösten ge till känna, när versen fyllt sitt mått, så erfar ens öra samma obehagliga oreda som ens tanke, när någon fortsätter en mening liksom förbi dess punkt.
Att örat å sin sida kan fördraga pauser, där tanken fordrar dem, ser man däraf, att, om än en menings slut markeras inom versen, detsamma ändå på intet vis förlorar tråden af versens harmoniska lopp, utan inom sig mäter det bristande och är tillfredsställdt, då det blifvit tillagdt.
Örat och tanken hafva i dessa afseenden samma natur och böra äga samma prerogativer, så att det är lika orätt att för meningens skull icke markera slutet af en vers, som att för versens fyllnad löpa öfver en punkt inom den utan att antyda öfvergången ur en mening i en annan.
Dagens Ord
Andra Tittar