stinnt

Uppdaterad: 29 maj 2025

Skynda dig, så får du sedan se barnen, annars tar jag dem in till stan genast. Den sjuka reste sig upp i sängen, blef sittande stel som ett lik, såg på honom stinnt och sade: det der är inte mitt testamente, du har skrifvit det sjelf, det skrifver jag aldrig under, jag vill ha mitt eget. Patron blef med ens så gul i ansigtet som en bit svafvel. Han var en stund tyst, men vände sig sen till oss.

Daniel Sten - Bland ödebygder och skär: Berättelser från Finland